Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blef det aldrig. Men han insåg nu, att individen endast var
ett led i människosläktets långa kedja, och att eviga makter
länkade dess vandring mot obekanta mål. I samma bref
förklarar han dock, att han har svårt att förlika denna känsla
med sitt dagligen växande mänskoförakt.
De stora händelser, till hvilka han varit ett ögonvittne,
hade skärpt hans omdöme och mognat hans politiska åsikter.
Men framför allt hade han därute blifvit mera målmedveten.
Han hade alltid varit en plikttrogen och dugande ämbetsman,
men hittills tyckes det dock, som om hans förhållande till
juridiken endast varit ett penningäktenskap; nu greps han af
verklig kärlek till sin vetenskap. Han såg, huru mycket högre
den vetenskapliga juridiken stod i Tyskland, och hvilka helt
andra hjälpmedel där funnos till ett ingående studium däraf.
Livijns plan stod nu orubbligen fast. Han ärnade efter
hemkomsten taga afsked från auditörsbefattningen, och på
hvilka villkor som helst söka sig tillbaka till hufvudstaden. Till
oryggligheten af detta beslut bidrog äfven en händelse, som
mycket fördystrat den sista delen af hans vistelse i Tyskland
och Norge och som icke minst förklarar den mörka ton af
mänskoförakt, hvilken bryter ut i brefven.
Under Livijns jurisdiktion hade nämligen fallit ett mål
mot en intendent Carl Ulrich von Schneidau. Denne hade
låtit komma sig till last åtskilliga underslef, bl. a. hade han
utkvitterat en reseräkning för en annan person utan att denna
fått penningarna samt dessutom skott sig på statens bekostnad
genom utdelande till manskapet af undermålig proviant. En
af hans underlydande, en afskedad finsk kapten,
fältkommissarie Wallens, ingaf en anklagelseskrift till kronprinsen, i
hvilken han äfven riktade anmärkningar mot
generalintendenten. Denne förklarade Schneidau oskyldig och hänvisade
målet mot Wallens till krigsrätten. Livijn dömde reseräkningen
falsk och Schneidau skyldig enligt 8: de kap. 2 § M. G. B.
Posse hade flera gånger i enrum talat med Livijn om saken
och förklarat, att hans stränghet var en barnslighet, för hvilken
han kunde komma att slita ondt i längden, och ville, att han
skulle ändra sitt utlåtande.
Livijn var emellertid af en obesticklig rättrådighet. Han
ville icke gifva efter. Posse tycktes gramse på honom; allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
