Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allmänna rörelsen. Man klagade öfver ’det betungade
jordbruket, näringarnas förfall, de sista årens öfverdrifna import,
som föranledde en ogynnsam handelsbalans till utlandet, och
bristen pä pengar i affärslifvet. För att utröna orsaken till
krisen tillsattes vid 1815 års riksdag ett särskildt utskott, hvilket
kom att spela en stor roll, dä Schwerin blef dess ledare.
Utskottet föreslog äterupplifvandet af 1794 års förordning mot
öfver flod, höjda tullsatser, oinskränkt rätt till
brännvinsbränning samt utvidgning af kreditanstalternas rörelsemedel.
Allt detta vann ständernas bifall.
Både Wirsén och Mörner, liksom Hans Järta, hvilken
dock redan dragit sig tillbaka från regeringen, voro
motståndare till dessa åtgärder, hvilka icke heller åstadkommo
den väntade förbättringen. Missförhållandet mellan
pappers-myntet och riksbankens metalliska kassa ökades ytterligare och
framkallade misstro mot sedlarna. Kursen steg hastigt. Flera
stora handelshus i Stockholm och Göteborg inställde sina
betalningar och drogo diskonterna i Malmö och Stockholm med
sig i fallet.
Dessa förhållanden nödgade regeringen att sammankalla
en ny riksdag 1817. Vid denna stärkte oppositionen
ytterligare sin ställning, och vid den följande riksdagen 1823
behärskade den situationen.
Missnöjet stannade icke vid de ekonomiska frågorna. Det
fanns snart nya ämnen att vända sig emot. Man började efter
engelskt föredöme omtolka de svenska statsrådens ställning till
konungen och folket och sökte förvandla dem till ministrar
efter parlamentariska principer. Man betonade
nödvändigheten af en opposition ; med andra ord, den långa striden om
”ministère och opposition”, som ännu icke är afslutad, tog
sin början. Man angrep ämbetsmännen, kritiserade
rättsförhållandena — i korthet sagdt, det är under dessa år som
liberalismen, ännu knappast medveten om sig själf, slår rot i den
svenska politiken.
När Livijn 1815 kom till Stockholm, slog allt detta
missnöje öfver honom som en störtvåg. ”In Politicis”, skref han
till Rääf, ”går förunderliga till. Knappast har verlden på
århundraden befunnit sig uti en sådan jäsning, som närvarande
tidehvarf framter. Jag börjar tro, det har författaren till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
