Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högtstående, kurtiserad, beundrad och slutligen — kastad
åt sidan.
Det är klart, att tvänne sådana personligheter som
Aske-löf och Hammarsköld icke i längden kunde trifvas ihop. Den
senare var en alltför enkel, för envis, för doktrinär natur.
Askelöf hade också redan dragit sig ifrån honom; han
betraktade Hammarsköld som ett utspelt kort — hvilket han
också var. Hammarskölds omdöme om Askelöf var icke
gynnsammare; han ansåg honom halft förfallen, endast
lef-vande för biribi-spelet i Stockholms spelhålor. Och han hade
kanske icke så orätt. Det var Livijns ständiga oro, att Askelöf
skulle gå under, att han skulle låta kroppen alltför mycket
växa och barksätta sig kring själen.1
Livijn och Askelöf voro ständigt tillsamman; på kvällarna,
då den förre ej trifdes i det ”kalla hål”, som Hammarsköld
upplåtit åt honom, uppsökte han vännen. De ”smorde” sin
”lekamen på operakällaren” och predikade mot hvarandras
lättja. De trifdes så utmärkt tillsammans, att de ärnade flytta
tillhopa, bland annat också för att bättre kunna ”bedrifva
enfaldighet”, hvarmed just förstods att smida skarpa anfallsvapen
mot politiska motståndare.
Mycken ”enfaldighet” bedrefs också i Askelöfs närhet
trots lättjan. Som of van nämnts var tiden full af oro. Kriget
hade förändrat både den politiska och litterära situationen, men
ännu var allt oklart. Man visste icke riktigt, hvilka vägar man
skulle gå. Endast ett var säkert, det rådde ett allmänt
missnöje med allt och alla.
Det var detta missnöje, som fann sitt uttryck i den
Aske-löfska kretsen. Denna stod under dessa år Schwerin och
rid-darhusoppositionen nära, utan att helt ansluta sig till dess
program. Den hade aflägsnat sig från Hammarsköld, som
representerade Polyfemismen oförändrad; den stod på spänd
fot med Upsalafosforisterna, och den tog af stånd från göterna.
1 ”Polyfem sjelf, som så modigt störtade sig i verkliga faror, möjligen
utan att betänka hvad han gjorde, som förde striden manligen, som
äfven-tyrat för sin mening sin borgerliga existence, och som derföre rönt den otack.
att den uslingen Palmblad, hvars hela skapande förmåga är stöld, ja, stöld
från vänner och fiender, vågar i ett bref till Maecenas, h:r Lars, fråga:
’Hvad hafver den menniskan gjort, som berättigar honom att yttra sig?’ han.
A., säger jag, står nu på branten att blifva verldsligen förlorad, spelare och
liderlig: ännu håller jag min hand utsträckt, men om han håller den, eller
om svaljet är för vidt, kan jag ej säga: allt nog, jag fruktar för honom.’’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
