Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man börjar likasom med räddisor, alla vigtiga afhandlingar
med statsekonomiska öfversigter och på samma sätt, som man
i tarfliga hus slutar med pannkakor, slutar man ock riks- och
landtdagar med statsekonomiska stadganden”.
Denna prosatext af bry tes af trenne inlagda dryckessånger.
Dessa visor, liksom åtskilliga andra från denna tid,
uppenbara ett nytt manér i Livijns diktning. Under sina ungdomsår
hade han skrifvit dryckesvisor i den antika stilen såsom
Klop-stock och de tyska anakreontikerna. Vissa af dessa påminna
också om Goethes och hafva nästan karaktären af
kommers-eller studentsånger eller af moderna Goliardsånger. Till stilen
närma sig dessa dikter ofta odet, och ruset är dionysiskt
upp-fattadt och kyligt skildradt, nästan som en offertjänst åt guden
eller besjunget som ett smärtstillande medel mot de jordiska
lidandena. Endast i utkast till en eller annan tidigare dikt som
”En christlig förmaning” bryter det nordiska rusets tunga
stämning igenom.
Vid denna tid finna vi en grupp dikter af Livijns hand,
där verkligen den bacchiska yran rasar som hos de
gammalsvenska skalderna Runius och Holmström eller senare hos
Bellman. Det är också dessa skalders inflytande, som tydligt
spåras. Språket äger ofta en gammaldags kraft som hos
sex-tonhundratalsförfattarne, för hvilka Livijn visat ett tidigt
intresse.
Bellman var för denna generation i icke ringa grad en
ny skald. Det var fosforisterna, hvilka ånyo gjorde Bellman
bekant för den svenska publiken. Redan Hammarsköld hade
i sitt inträdestal i V. V., hvilket handlade om Bellman,
påpekat hans förtjänster, och i ”Läsning i blandade ämnen” hade
han ägnat honom en sonett.
Eljest var det närmast den bekante tyske författaren E.
M. Arndt, hvilken flere år vistats i Sverige och kände till
svensk litteratur och svenska förhållanden, som i sin
”Einlei-tung zur historischen Karaktersschilderungen” påpekade
Bell-mans betydelse (1810).
Sedan gaf Atterbom i tredje häftet af Phosphoros en
karaktäristik af Bellman, samtidigt som han redogjorde för
denna generations mest populära dryckesskald, Valerius.
(”Om Bellman och Valerius”). Vid ungefär samma tid bör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
