Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jade äfven Bellmans dikter att spridas genom nytryck bland
den större allmänheten, som hittills endast haft de sällsynta
originalupplagorna att tillgå. Äfven Livijns intresse väcktes
för denne den ypperste af alla Bacchi sångare.
En Bellmansk ton återklingar tydligt i de smådikter, som
äro inlagda i Konung Numas stånddrabanter och i åtskilliga
andra poem, kanske något tidigare eller ungefär samtida :*
Jorden är ej mer en grop,
Lifvet knappast värdt en daler,
Stjernor le som kopparstop,
Solar glänsa som pokaler,
Jorden en enorm pokal,
Må vi simma, må vi dyka,
Och hvar broder som en hval
Sig i floribussar byka.
Tonen hos Livijn har icke det lätta och graciösa som hos
Bellman, icke heller det lekfulla och jollrande som hos
Dahlgren, hvilken ungefär samtidigt försökte sig i denna stilart.
Livijn står sextonhundratalets skalder närmare, påminner
mången gång genom skämtets grofkornighet men blodfulla
kraft om sin släkting Zachris Livin, hvars bondepos utgjort
en kär barndomsläsning för honom.
Livijn har skrifvit tre större, halft episka dikter, upplästa
i Bacchanaliska sällskap, i hvilka ruset skildras med en rent
af brutal lidelse. Svagast af dessa är den tidigaste, legenden
S:t Nikanor, föredragen på Gröna Rutans högtidsdag den 10
januari 1819.
Den bästa af Livijns dikter i denna art är däremot
legenden om Den heliga Barbara. Livijn berättar, huru en gammal
krögarmutter i Rom vid namn Barbara af påfven förklaras för
helgon efter utståndna lidanden i jämmerdalen; ämnet är
be-handladt med fyllighet och kraft, och berättelsen glider lätt
undan. Början alluderar på Gröna Rutans Spelunca:
1 Dessa smådikter äro omöjliga att datera, där icke såsom i Numas
Stånddrabanter tiden är angifven. Möjligen har jag i Clas Livijns lyriska
skriftstftllarskap satt början för detta manér i hans lyriska diktning något
för tidigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
