Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från hämtas. Törneblad skref en kort uppsats i sin tidning
”Föreningen”, i hvilken han förklarade, att publiken vore trött
på dessa långa filosofiska tvister, samt tilläde, att om man
kämpade för sanningen, borde man hellre bli martyr än röja
en neslig fruktan. Ett brefutkast från Livijn till Atterbom,
dateradt den 1 januari 1817 och hittills okändt, visar, att han
själf ingripit och erbjudit sina råd och sin juridiska hjälp ät
Atterbom.1 Men Atterbom svarade aldrig på detta bref, såsom
Livijn själf antydt på sidan om konceptet.
Mot Gei jer yttrar sig Livijn synnerligen hätskt. Sedan
han erhållit professuren, hade han blifvit lat, såsom Livijn
alltid förmodat han skulle blifva efter väl erhållet brödstycke.
Han lät Schröder ensam utgifva Scriptores. ”För öfrigt hyllar
äfven han tidens demon, den söta gudaktigheten, och hans
båda utgifna tal hafva nog mycket af bondekaplansvisheten.
Likaledes klandrade han hans afhandling i första häftet af
Svea. (”Feodalism och republikanism”). ”Hemsk och
ljusskygg smyger sig der en själens högre krafter lönmördande
obscurantism.”
Om möjligt ännu hårdare bedömde han Geijers afhandling
om Thorild: ”Herr Geijer, som (för att tala i Gammal Lagstil),
bort ställas vid stupone, dels för det han understått sig att med
en trångbröstighet utan like stympa, omskrifva och snöpa
Thorild, dels ock för det han i sin afhandling om Thorild
ådagalagt en gränslös egenkärlek och högfärd, har genom ett
politiskt. .. missgrepp fått en betydenhet, som kunde göra
honom farlig, så framt han rätt förstode att maniera sin
betydenhet.”2
För Tegnérs person och diktning tyckes Livijn aldrig hyst
någon verklig sympati. Dennes inträdestal i svenska
aka-mien om Oxenstierna, som förtjuste hela samtiden, parodierar
han på ett mycket ironiskt sätt.3 Livijn angriper allt och alla,
och han är under dessa år i ett stridshumör värre än någonsin.
1 Se Bilaga III.
2 A. «/* 21. Jmfr A. 2*/i 21.
3 ”Tegnér har hållit sitt inträdestal i Svenska Academien. Detta var
ett opus at eget slag. l:o undervisade han Academien, hvad den hade att
göra för att, efter hans mening följa tiden, detta skedde med begagnande af
den nya Scholans phraseologie, så att man kan med skäl säga, det uppbars
han af Atterbom etc., som han under tiden skällde på. 2:o flagornerade han
på det allra uslaste sätt den nnder tiden insomnade Rosenstein, denne kallades
den sista kämpen af en förfluten hjeltetid etc.; det undföll ingen af Publicum,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
