- Project Runeberg -  Clas Livijn. Ett nyromantiskt diktarefragment /
243

(1913) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

folk till grämelse, tvenne verkliga ögon med allahanda
spass-haftiga blickar framtitta.”

En viss maklighet i sättet utmärkte i hvarje fall Livijn.
Helst intog han en liggande ställning under sin konversation,
såsom det framgår ur of van anförda utdrag ur dagjournalen.
Nyström utmålar ännu mera åskådligt hans älsklingsställning :
”jag ville, att den saken måtte discuteras på samma sätt, som
om du låge på den breda, välbekanta röda soffan och vände
ändalykten — den breda — emot himlarne, och jag gick af och
an på golfvet — båda sysselsatta, att hvar och en efter det
pund naturen honom gifvit hade, vända den för momentet
ifrågavarande saken på alla sidor och upptänka så många
diabolismer som möjligt1.”

Livijns mångsidiga intellektuella intressen, hans impulsiva
lynne böra hafva gjort honom till en liflig och medryckande
kåsör. För en dåtida svensk ägde han säkerligen en nästan
enastående beläsenhet i engelsk litteratur; särskildt hemma
tyckes han hafva varit i den dramatiska litteraturen under
renässansen och sextonhundratalet. I det ögonblick, då han
återkom från tyska kriget, fanns det troligen icke många personer,
kanske endast Hammarsköld och Atterbom, som öfverträffade
honom i kännedom om tysk kultur. Han hade studerat något
isländska och förefaller förvånansvärdt beläst i svensk
arkeologi, svensk historia, lärdomshistoria och de gammalsvenska
författarna från sextonhundratalet. Om dessa hans intressen
vittnade också hans manuskriptsamling, som i det ögonblick
han bortgick, var af icke ringa värde. Redan som auditör hade
han börjat drifva vetenskapliga juridiska studier, och han
fortsatte därmed ända till slutet, införskrifvande tyska, franska och
engelska arbeten i lagerfarenhet och fångvårdsangelägenheter. ’

Det är klart, att en person med så mångsidig bildning
skulle hafva mycket att meddela. Därtill kom att han efter
dåtidens svenska förhållanden hade sett sig ikring icke så litet
i världen. Liksom Almqvist reste han ständigt rundt i sitt eget
fädernesland, fast det icke var med naturen utan med
människorna, som han umgicks. Efter tyska resan var han fylld af
intryck från krigsskådeplatsen och de stora världshändelserna,
som därmed voro förknippade. Slutligen var han som jurist

1 A. Nyström till C. Liviln, den 19 juli 1819.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:17:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjmlivijn/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free