Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Afskyn för farbrodern färgar stundom hans repliker med
en frän cynism, som knappast eljest förekommer i dramat. Så
t. ex. när konungen efter mordet på Polonius frågar, hvar
denne befinner sig, svarar Hamlet: ”Vid kvällsvarden.
Konungen: Vid kvällsvarden? hvar?
Hamlet: Ej där han äter, utan där han ätes. En viss
kongress utaf politiska maskar håller just nu på med honom.
De där maskarna lefva just som riktiga kejsare. Vi göda alla
andra kreatur för att göda oss själfva, men oss själfva göda
vi för maskarna. En fet kung och en mager tiggare äro blott
olika anrättningar, två rätter, men på samma bord, det är
slutet på visan.
Konungen: Ack! Ack!
Hamlet: Man kan meta med den masken, som frätit en
kung, och äta den fisken, som förtärt den masken.
Konungen: Hvad menar du med det?
Hamlet: Intet annat än att visa, att en kung kan gå i
procession genom en tiggares tarmar.
Konungen: Hvar är Polonius?
Hamlet: I himmelen; skicka dit och låt se efter. Om icke
ert sändebud finner honom där, så sök honom själf på det
andra stället. Men, tro mig, om ni icke finner honom, innan
denna månad gått till ända, så skall ni vädra opp honom, då
ni går uppföre trappan till galleriet.
Konungen: (till några af sviten). Gå, sök honom där.
Hamlet: Nej, han väntar tills ni kommer.”
Endast inför en person i dramat kastar han all förställning.
Denne är Horatio, som äger hela hans förtroende.
På detta sätt scintillerar han ständigt. Hans lynne går
från den mörkaste bitterhet till vild, uppsluppen glädje, och
dessa växlande sinnestillstånd uttrycker han i flammande
bilder, i sentensrika, prismatiskt slipade repliker. Under
dramats gång genomlöper han en hel skala af den Shakespeareska
humorn. Det låder stundom något af de Shakespeareska
narrarna öfver honom, där han går ikring i förställdt vansinne
med smutsiga, nedhasade strumpor, rifna kläder och utan hatt,
med ett utseende så erbarmligt, som om han sluppit ut ur
helvetet. Vid andra tillfällen kan han vara cynisk som Falstaff,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
