Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII.
Axel Sigfridsson.
Under 1700-talet finnas endast torftiga spår af en roman
i Sverige. Det är först under 1800-talets första decennium,
som det föregående seklets romantyp får en läsbar
representant i Cederborgh. Ty denne liflige och kvicke observatör är
en gengångare från Voltaires tidehvarf. Som redan nämnts,
finner han icke heller nåd inför nyromantikernas
representanter. Både Atterbom, Palmblad och Hammarsköld äro ense
om att betrakta hans romaner såsom obetydliga och ytliga
produkter.
Nyromantikens första romanförfattare äro Livijn och
Palmblad. Bortsedt från den förres tidigaste och otryckta
försök, utgaf han 1811 sin första roman ”Johan David Lifbergs
lefverne”. Samma år kom Palmblad med ”Vådelden”, och
under de följande åren publicerade han ytterligare några
romaner och noveller. Dessa utmärka sig genom sin lättlästa,
raskt framåtglidande stil, sin omväxling af brokiga äfventyr och
romantiska stämningar, vittnande om studier af Goethe,
Madame de Staél m. fl. samtida författare. Men de sakna
djupare värde, då intet själfupplefvadt ligger bakom. De äro
uteslutande Lesefruchte.
Man skulle väntat, att Livijn med den stora kärlek, han
redan i sin ungdom ådagalade för den engelska litteraturen
och med kännedom om hans motvilja för tyskarna, sedan han
haft tillfälle att se dem med egna ögon under kriget, skulle
valt sina mönster ibland de engelska romanförfattarna. Så var
också fallet, då han skref Johan David Lifbergs Lefverne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
