Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skulle Livijn haft kraft att genomföra denna stora plan?
Det är svårt att afgöra, då vi endast äga ett fragment för
bedömandet.
Men äfven som torso är Axel Sigfridsson ett ytterst
intressant arbete, hvilket länge och med orätt varit bortglömdt.
Visserligen lider det af åtskilliga tekniska brister och
hvarje-handa osannolikheter. Dessa äro dock nästan oskiljaktiga från
ett första försök af denna art. Det skulle varit egendomligare,
om de icke funnits. Men dessa brister uppvägas af sällsynta
skönheter. Det gnistrar i denna lilla bok af genialitet.
Sentenserna äro bräddade af djup lefnadsvisdom,
karaktärsanalysen är ofta utförd med ett skarpsinne och en bitande ironi,
värdig en stor mästare. Till fullo kan man instämma med
C. D. af Wirsén1, hvilken, trots den osunda stämning, som
han finner härskande i romanen, nämner den en pärla i den
svenska vitterheten.
Ännu märkligare är kanske detta arbete genom sin
historiska ställning. Axel Sigfridsson är nämligen vår enda
representant för de efter-wertherska romanernas hjältar.
Denna roman är det enda försök i svensk litteratur att teckna
de tankar och stämningar, som upprörde revolutionstidens
människor.
Det är världsmärtans tidsålder. Werthers pessimism var
ännu en vek ynglings. Han hade knappast lefvat, innan han
i sjuklig trötthet slöt sitt lif. Men han fick en skara af ättlingar,
mot hvars utbrända och uppfrätta själar hans egen förefaller
naiv och oskuldsfull. De hafva kämpat sig igenom lifvet,
njutit det, sökt tyda dess gåta, men inför döden upprepa de
samma ord som Werther, att lifvet är uselt och icke vardt
att lefva. Obermann har dragit sig tillbaka från världen och
lefver endast i sina reflexioner, René irrar lifstrött i Amerikas
vildmarker. Andra däremot, hårdare och kraftfullare naturer,
dölja under ett trotsigt och hånfullt yttre sitt väsens vekhet
och blyghet och smärtan att se sina ungdomsdrömmar
förbleknade. Sådana äro vissa af hjältarna i Klingers romaner.
Det ligger redan något demoniskt och titaniskt öfver dessa
gestalter, ett drag, som ännu mera skulle utmärka de
Byro-niska hjältarna, en Don Juan och Manfred.
4 Wirsén, cit. arb. s. 43.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
