Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är till dessa svärmare, hvilka genomlefvat alla
revolutionens stämningar, hvilka sölat sig i orgier, hetsat sig vid
spelborden, svärtat sig i krutröken, som äfven Axel
Sigfrids-son hör. Det fruktansvärda i deras pessimism är just detta,
att de icke såsom Werther eller ännu t. o. m. René utbryta i
stormande och bitter klagan. Deras världssmärta är lugn och
kall som en utbränd vulkan.
Det är revolutionstidens stämningar, all denna bitterhet
och all denna disharmoni, hela denna motsats mellan samhälle
och natur, mellan hyckleri och uppriktighet, mellan sanning
och lögn, som sjuder i Livijns roman. Han har just velat visa
oss en själs utvecklingshistoria genom alla dessa växlande
strider.
Man anar, att redan hjältens födelse ställt honom på kant
med samhället. Axel Sigfridsson är ett kärlekens barn. Han
har aldrig känt sin fader och sin moder har han endast sett en
gång, på dödsbädden. Den kvinna, som vårdade hans
spädaste år, var en lidelsefull natur. ”Mörkare än skogen,
oroligare än vattnet, och otillgängligare än klipporna.”
Hvad under, att han sluter sig inom sig själf, öfvergifver
människorna och endast öppnar sin själ i naturens sköte.
Detta drag är redan typiskt för alla dessa romantiska
naturer. Af en eller annan orsak fly de människorna och lefva
i ensamheten och drömmarna. Det är på grund af detta lif,
som deras själar blifva vekare än andra mänskobarns. De
kunna sedan icke uthärda verklighetens hårda stötar, deras
fantasi blir känslig för minsta intryck.
I naturen uppgår för Axel Sigfridsson en ny och härlig
värld, och han lefver i sagans drömmar och fosterlandets
framfarna minnen.
Han kommer till akademien. Som hans fader eller någon
annan okänd välgörare skickar honom rikligt med penningar,
så är det ett gladt lif, som han där för.
Här gripes han af sin första stora kärlek. Han möter en
vacker, brunögd och lifslysten flicka. Han älskar henne. I
själfva verket är det en hjärtlös kokett, som drifver gäck med
honom bakom hans rygg, och som han slutligen afslöjar.
Han tror sig därmed vara färdig med kvinnorna. Men
snart är han fången i en annan skönhets garn. Den eldiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
