Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och koketta brunetten aflöses a! en sentimental nordisk
blondin. De betraktade hvarandra som ett par förirrade
syskonsjälar och biktade för hvarandra, hur mycket de utstått
och lidit. Med henne genomlefde han Werthers roman. De
besökte tillsammans kyrkogårdar, författade grafkväden och
frossade i all slags sentimentalitet. Men då ingen Albert visade
sig, och Axel således saknade all anledning att skjuta ihjäl sig,
tröttnade han slutligen och löpte bort från den sörjande
turtur-dufvan.
Axel ärnade nu uteslutande ägna sig åt vetenskapliga
idrotter. En tillfällighet kommer honom emellertid att afbryta
sina forskningar. Med en vän besökte han en dag en marknad.
Där såg han i ett stånd en ung flicka, som af en drucken
bonde utsattes för förolämpningar, därför att hon skulle tagit
för mycket betalt för något lappri, som hans dotter velat köpa.
Axel uppträdde som grand seigneur. Då han såg, att det ej
skulle gagna att träta med bonden, köpte han banden och
skänkte dem åt bonddottern. Därefter aflägsnade han sig utan
att hafva talat med flickan i boden.
Men han kunde icke glömma henne. Om natten sväfvade
hon för honom i en liljas gestalt Han var dock obeslutsam,
om han ännu en gång skulle uppsöka henne, och då han
slutligen bestämt sig därför, var hon redan afrest.
Kärleken lämnade honom dock ingen ro. Han måste
träffa den älskade. Utklädd i bonddräkt dök han upp på nästa
marknad, dansade med henne på en lekstuga och igenkändes
slutligen af henne. Han såg, att han icke var henne likgiltig.
Men då han frågade, om han fick följa henne, besvor hon
honom att öfverlämna henne åt sitt öde. Klokare och erfarnare
än han, fast yngre till år, framställde hon kallt och
besinnings-fullt de yppersta skäl, hvarför han icke borde bortslösa sitt lif
på henne. Men ögonen talade ett annat språk än munnen, och
Axel följde henne på vägen.
På nästa gästgifvaregård fick han för första gången
tillfälle att tala ut med henne. Han öfvertygade henne om sitt
ärliga uppsåt och ville svärja henne evig trohetsed, men
Victoria bönföll honom att icke göra det. Hon upprepade sin
maning till honom att lämna henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
