- Project Runeberg -  Clas Livijn. Ett nyromantiskt diktarefragment /
270

(1913) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

henne, och Victorias mörka aningar försvunno i den älskades
närhet.

Axel ville icke mera lämna henne. Han följde Victoria på
hennes resor, men hon bäfvade för sitt rykte. Axel föreslog,
att de skulle uppfinna något sätt, hvarigenom de kunde dölja
sig för världen. Efter åtskilliga öfverväganden fann han på
att kläda ut sig i kvinnokläder.

Så skedde. Under kyssar och’skratt ifördes Axel en
kvinnodräkt, och denna passade honom förträffligt, men den ovana,
långa och släpande klädningen utöfvade ett icke ringa inflytande
på hans väsen. Nästa natt författade han en dikt, ”Sången om
de långa kläderna”. Den ger uttryck åt den på en gång kyska
och starkt passionerade lidelse, som förenade honom med
Victoria.

Axels förklädnad ökade omärkligt deras förtrolighet. En
natt måste de hvila i samma rum. ”Vi öfverenskommo, att i
kläderna tillbringa natten. Månen spridde ett svagt sken i en
straxt utanför huset forsande å, vi ställde oss i fönstret, vi
njöto med förtjusning den herrliga naturen, vi talade om
strömmens ilande fart, vi talade om våra stundande öden; snart
hvilade vi munn emot munn, snart–––––––––-”

”Herrlig är natten. Dess stjernmantel betäcker både
hvad som upprinner och hvad som går ner. I nattens omätliga
rike ligger ett tempel, på hvars altare en evig eld lågar. Af
denna eld lånar månen sitt sken och stjernorna sina tindrande
blickar. Templet är egnadt åt kärleken, och det är kärlekens
eld, som lågar på altaret” . .. ”Då natten var försvunnen och
solen rann upp, vände sig Victoria ifrån henne, med ögonen
badande i tårar, och dolde sina blickar för det klara ljuset;
hvaremot jag helsade detsamma med en slags rasvild glädje.
Jag förstod nu mycket, som jag ej förut anat. Hade naturen
förut förefallit mig såsom en omätlig blomma, så föreföll
der-emot jag mig sjelf såsom en fjäril, hvilken nedträngt till
blommans botten och ur hennes kalk läppjat lif och anda.”

”Efter denna händelse voro vi närmare förenade. Vi
umgingos snart med samma öppna tillgifvenhet, som bör råda
emellan tvenne makar. Detta voro vi äfven inför den
allvetandes ögon, och jag underlät ej att för henne omtala, det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:17:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjmlivijn/0279.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free