Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig att tro. Men min flicka var hushållsam, jag vande mig vid
tarflighet och lärde mig att af Tysk potates, Engelsk
plum-pudding och Fransysk .sallat tillreda Luculliska måltider. Att
Werther härvid skulle spela hufvudrollen, var naturligt, då
han var så betydligen öfverlägsen allt, hvad hela tidehvarfvet
kunnat frambringa; också blef han en rik grufva, hvarur
otaliga kärleksskatter upphemtades och förädlades till ljufliga
qväden.”
Bittra, satiriska angrepp på samhällsordningen aflösa
dylika ironiska utfall mot känslosamheten. Redan i denna
skrift gifver den blifvande fångvårdsdirektören uttryck åt sin
medkänsla med de fattiga. ”Död och helvete,” sade jag för
mig sjelf, ”skall då fattigdomen, utom de tusende oroliga nätter
den medför, och hvarom samtliga herrskapet, väl mätta och
befinnande sig i sina mjuka sängar, ej kan göra sig det ringaste
begrepp, jemväl lida smälek för det, att den vill efterkomma
Skaparens allmänna befallning och äta sitt bröd i sitt anletes
svett. Tigger den, då skickar herrskapet polis- och
krono-betjeningen efter den och forslar den ur en socken in i en
annan, och det är fara värdt, att den, för det rysliga brottet
att vara hungrig och ej hafva något att släcka sin hunger med,
kommer af kristlig brödrakärlek på något spinnhus eller
arbetshus; svälter den ihjel eller hänger sig, då dömmer herrskapet
kroppen (emedan själen lyckligtvis befinner sig utom de mättas
handräckningsområde), att till skogs föras och i jord gräfvas;
och söker den att rädda sig från dessa båda faror, då anstår
det valda lefnadssättet ej samtliga herrskapet. Nu vet jag hvad
Du mente, då du antog en tjenares skepelse, och det är för
mig tillräckligt.”
Axel Sigfridsson lyckas således aldrig upplösa
disharmonien i sitt väsen. Hans utveckling består endast däri, att
det hånfulla draget allt mera utbildas och tränger
känslosamheten tillbaka utan att någonsin helt döda den. Vi kunna med
bestämdhet säga detta, då vi, fast berättelsen icke är afslutad,
på grund af dess egendomliga form känna de scener, som
omedelbart föregå Axel Sigfridssons död. Inledningsscenen i
romanen skildrar nämligen hjälten aftonen före han stupar på
slagfältet.
’ ’Aftonen före slaget vid Z.. satt jag vid en vakteld till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
