Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sonligen redan i början af tjugotalet. Dahlgren var deras
gemensamma vän, och de medarbetade båda i ”Opoetisk kalender”.1
Möjligen kan Livijn hafva berättat historien vid något
sammanträffande, då Axel Sigfridsson kommit på tal.
Därmed må förhålla sig huru som helst. Likheten är i
hvarje fall på flera punkter slående. Axels och Victorias
kärlekshistoria har formen af en resa, under hvilken de olika scenerna
utspelas med stigande förtrolighet. Detsamma är förhållandet
i ”Det går an”. Äfven karaktärerna utvisa flera
öfverens-stämmelser. De båda männen verka mera oerfarna än
kvinnorna. Sara liknar Victoria. Hon har liksom denna redan en
förhistoria, som gifvit henne en bitter erfarenhet om världen.
För kärlekseder och löften hafva båda en bestämd och fullt
medveten motvilja. I Saras karaktär stötes man nästan tillbaka
af det kallsinniga och förståndiga; samma drag återfinnes
emellertid hos Victoria, fast mera diskret.
Dock råda äfven bestämda skiljaktigheter emellan de båda
berättelserna. Almqvists ”Det går an” är en tendensroman,
i hvilken förhållandet mellan Sara och Albert framställes som
ett mönster och formar sig till ett direkt angrepp emot
samhället. Den tillhör ett senare stadium i seklets historia, då de
sociala reformkrafven ånyo trädt i förgrunden. Livijn däremot
endast berättar, och det är i själfva verket omständigheterna,
ej en medveten afsikt, som för de båda älskande emot
hvarandra. Långt ifrån att som Sara beslutsamt framdrifva denna
förening, strider Victoria emot eller rättare har icke en tanke
på, att den skall inträffa. Men sedan en gång detta
naturäktenskap fullbordats, upptages det af de älskande såsom fullgiltigt.
Victoria och Axel äro äfven djupare och förnämare
personligheter — Sara verkar kälkborgerlig och Albert obetydlig —
och förhållandet mellan dem ter sig också skönare.
Vid skildringen af Livijns tidigare öden har redan
påpekats, att Axel Sigfridsson i själfva verket var Clas Livijns
egen barndoms- och ungdomshistoria, endast tillsatt med vissa
romantiska element.
Victoriapartiet torde däremot i allt väsentligt få anses för
en dikt, fast baserad på olika verklighetselement. Åtminstone
1 Att Livijn senare kände Almqvist framgår af ett bref, i hvilket nämnes,
att Almqvist för Livijns räkning rekvirerat fångvårdslitteratur under sin
Pariservistelse, se nedan sid. 353.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
