Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kärlek bebor Elyseiska stränder
Genom hans allmagt, der solarne gry . ..
Och den sluter med en lidelsefull hänvändan till den
älskade:
Flicka, jag mig redan fattad känner
Af en eld, som i mitt hjärta bränner,
Jag skall hvila vid ditt varma bröst.
Så jag detta korta lif vill sluta,
Så jag himlen vill på jorden njuta,
Och förnimma skaparns milda röst.
Känn med mig den starka trolldomstjusning,
Som med vilda känslornas berusning
Förer älskarn i hans flickas famn.
Varma kyssar sig med kyssar blanda,
Och dem skyddar kärleks ljusa anda,
Och de stamma kärleksmilda namn.
Må vi slutna till hvarandra kasta
Oss i verlden, och utur den hasta
Ned i grafvens dunkelt varma sköt.
öfver den en evig kärlek brinner,
Der jag dubbelt kraftig återfinner
All den sällhet jag på jorden njöt.
Denna dikt bäres af en mörk, nattlig lidelse, besläktad
med den, som funnit sitt uttryck i ett par af Stagnelius’ mest
erotiska stycken.
Äfven framträder en viss påverkan från Novalis’ ”Hymnen
an die Nacht”. Samma skälfvande, nästan sjukligt öfverretade
känsla:
Du kommst, Geliebte —
Die Nacht ist da —
Entzückt ist meine Seele —
Vorüber ist der irrdische Weg
Und du bist wieder Mein.
Ich schaue dir ins tiefe dunkle Auge,
Sehe nichts als Lieb und Seligkeit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
