Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
buskiga ögonbrynen brann det svarta ögat ännu svartare och
vildare än fordom. Blott pä rösten igenkände han sin första
och mest älskade vän Erik. Han var iförd en gammal och
utsliten bonddräkt samt sä matt, att han ej utan möda förmädde
hälla sig uppe.
Erik berättade sin dystra historia. Strax efter det han
blifvit officer, hade han gätt i främmande krigstjänst. Lifvet
lekte för honom, men den gräe mannen med bilan hade icke
glömt honom utan visade sig alltjämt, svingande sitt vapen,
sä att eggen blixtrade honom i Ögonen, hvarvid en ovillkorlig
rysning genomfor honom.
Midt under kriget erhöll han ett bref frän en ung, oskyldig
flicka, hvilken han strax före sin afresa förfört. Hon bar nu
hans barn under sitt hjärta, och ensam och hjälplös bad hon
honom med ängestfull fö/tviflan att äterkomma eller åtminstone
foga anstalter för hennes räddning.
Erik blef misslynt. Han tyckte icke om att påminnas om
denna händelse, hvilken han på allt sätt sökt att glömma.
Säkerligen skulle han hjälpt henne, men några dagar förut
hade han bortspelat alla sina tillgångar och befann sig i
alldeles utblottad belägenhet. Under en sömnlös natt öfverlade
han, hvad han skulle kunna göra. Slumrade han ett ögonblick
in, underlät ej den gräe mannen att infinna sig, lustigt
svängande med sin yxa.
Med glädje hörde han i dagbräckningen skott växlas
mellan förposterna och störtade sig förtviflad in i striden för
att söka döden. Han stormade ett fientligt batteri och vägrade
nåd åt besättningen, som ville sträcka gevär. Han belönades
för sitt hjältemod med en orden. ”Således, min vän! hade jag
fått en orden, emedan jag först sökt döden i harm deröfver,
att jag förspelt mina penningar, just då en förförd flicka
påkallade min hjelp, sedermera gjort min skyldighet, och
slutligen, hänförd af min inre förbittring och hämdebegär, varit
omensklig.”
Under segerruset bortglömde han den olyckliga Marie,
endast erinrande sig henne, då han under lugnare ögonblick
lämnade spelrum åt sina fantasier. Mannen med yxan dök då
alltid upp och påminde honom om brefvet, men han slog snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
