Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åter bort dessa tankar och tröstade sig med hvarjehanda
skenfagra grunder.
Fälttågets strapatser och väl äfven samvetskvalen ådrogo
honom en svår feber. Han blef förbittrad, då hans kamrater
icke ville erkänna, att de sågo den grå mannen, som förföljde
honom; de skrattade endast åt honom. Slutligen förlorade han
medvetandet och fördes till ett sjukhus.
Tillfrisknad fann han sig emellertid befriad från alla syner
och framlefde några lyckliga år. Efter freden begaf han sig
tillbaka till fäderneslandet och fortsatte skyndsamt sin resa för
att nå fram till hufvudstaden.
En mörk höstafton ankom han till en gästgifvaregård,
belägen ej långt från den ort, där dramat med Marie utspelats.
Sent på natten fortsatte han resan i regn och mörker.
Plötsligt vägrade hästen att gå längre. Halfgråtande upplyste
skjutskarlen, att afrättsplatsen låg strax bredvid. I blinken tyckte
sig Erik se den välbekante gråklädde mannen, som högg
honom med sin yxa midt i bröstet, och förfärad ropade han
till bonden, att han skulle vända om. Han frågade denne, om
någon nyligen blifvit afrättad, och fick till svar, att det redan
var några år sedan, den sista där blifvit halshuggen — en
barnamörderska.
Erik ryckte till af förfäran. Han anade, att
barna-mörderskan var den af honom förförda flickan, hans Marie.
Skjutsbondens omständliga och trohjärtade berättelse
bekräftade snart hans misstanke. Denne omtalade med rörelse
den välvilja och aktning, som Marie åtnjutit af alla i socknen,
och den ömma tillgifvenhet, som hennes nådig fru hyst för
henne. Men trots allt hade hon fallit offer för en elak
människa, en ung officer, som sonen i huset en sommar haft i
sällskap. En morgon hade hennes husbondefru funnit henne
liggande af dånad med ett dödt barn bredvid sig i sängen,
genomborradt af den bröstnål, hon en gång erhållit af
officeren. Länsmannen hade tillkallats, och hon hade förts i
fängelset och dömts till döden. Nåd hade hon nekat att mottaga.
Därefter skildrade bonden hennes färd till afrättsplatsen.
”Hon var förskräckligt blek; men nästan vackrare än förr.
Halsklädet var sammanfästadt med bröstnålen, som man på
19. — Clas Livijn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
