Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hennes enträgna begäran låtit henne återfå. Under hela vägen
talade hon och presten så uppbyggligt och gudfruktigt, att jag
ej begrep, hvarifrån hon tog sådana ord, och slutligen snyftade
icke allenast de begge, utan också jag och fjerdingsmannen.
Hon berättade, huru alltsammans tillgått, huru mycket hon
tyckt om den främmande Officeren, huru länge hon motstått
hans söta ord och löften, huru han slutligen lofvat henne en
evig kärlek, och huru hon i glädje deröfver försummat att
försvara sig för honom. Mycket kort derefter och innan hon
ännu förstått huru det stod till med henne, hade han rest ut
i krig, långt bort i främmande länder. Sedermera hade hon
väl skrifvit honom till, men han hade säkert dött, emedan
han, efter sin afresa, hvarken låtit höra af sig eller besvarat
något af hennes bref. Hon hade nog märkt, att hon var
hafvande, men ej huru nära födslotiden var, och som hon
beständigt väntat svar på sina bref, så hvarken tordes eller
ville hon upptäcka sitt tillstånd för sin matmoder. En natt
hade hon fått förskräckliga plågor; men i den förhoppning,
att de snart skulle gå öfver, ej påkallat någon hjelp, utan
slutligen fallit i en svimning, och då hon ändtligen kommit sig
före, funnit barnet bredvid sig. Vid åsynen af gossen hade
hon blifvit betagen af en alldeles förskräcklig ångest, och ej
vetat, hvad hon skulle taga sig till, då någon likasom hviskat
till henne, att efter som fadren var död, vore det bäst, att hon
sände barnet till honom; och i det samma hade hon, utan att
veta huru dermed tillgått, fått syn på en bröstnål, som hennes
älskare, Officeren, gifvit henne och hvilken vanligtvis var
fästad i tapeten öfver sängen. Denna nål hade hon fattat och
utan att tänka det minsta derpå, tryckt i barnets bröst, der
hjertat satt” ...
”Slutligen hade hon anländt på afrättsplatsen, alldeles
hvitklädd och med ett med bröstnålen om halsen fästadt hvitt
kläde. Så snart presten hade läst välsignelsen öfver henne,
hade hon uppstigit, tagit ut nålen, satt den i munnen medan
hon sjelf förbant ögonen, hvarpå hon åter fästat den i barmen.
Emedlertid hade det församlade folket sjungit:
Dess kläder klädas af,
dess synd .. .”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
