Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu hörde Erik icke mera. Af fasa och förtviflan greps
han af vansinne.
Han tillfrisknade emellertid, men hans själ var länge tom
och öde. Slutligen började dock åter syner att visa sig för
honom. Han kände sig som en brottsling och beslöt att straffa
sig själf genom att vistas sina återstående dagar i närheten af
den plats, där Marie uppgifvit andan. Klädd i bonddräkt
till-bragte han tiden med att valla grannarnas boskap, och
därunder vankade han ständigt omkring afrättsplatsen. Den gråe
mannen och Marie voro honom där växelvis till mötes. För
henne drog sig den gråklädde undan, men det förekom honom,
som flyktade han in i hans eget hjärta, hvarvid yxan, som
han släpade efter sig, lämnade på hans kropp en svidande röd
strimma, just där ordensbandet fordom suttit. Slutligen
dristade han sig att tilltala Marie, och han tyckte sig af hennes
uppförande förstå, att Hon önskade tillbaka bröstnålen, hvilken
skarprättaren vid hennes död tillägnat sig. Han uppsökte
denne, och antingen det nu var verklighet eller fantasi, så
föreföll det honom, som om skarprättaren liknade den grå
mannen. Han igenlöste bröstnålen och nedgräfde den på
afrättsplatsen. Den gråe mannen framträdde då och sökte
hindra honom i hans arbete. Men det var också för sista
gången. Marie visade sig, och för henne flydde gestalten,
men icke in i Eriks bröst, utan han visste icke hvart. Då han
nedlagt bröstnålen i grafven jämte den ordensstjärna, som han
förvärfvat genom sin grymhet, syntes Marie i en mera klar
och himmelsk fägring och försvann slutligen i en sky. Han
var öfvertygad om sin och hennes räddning och väntade nu
endast döden.
Samvetets fantasi erbjuder ett nytt vittnesbörd om Livijns
vakenhet och djärfhet. Det är den första fantastiska novellen
i svensk litteratur, och genom denna anknyter Livijn åter till
en af de djupaste sidorna i den tyska nyromantiken.
Sexton- och sjuttonhundratalets människouppfattning fäste
sig uteslutande vid det medvetna själslifvet. Viljan kunde tveka
mellan tvänne olika beslut, men striden och det slutliga
af-görandet försiggingo alltid inom medvetenhetens sfär, genom
en rent förnuftig öfverläggning. Att människosjälen var något
oändligt mera sammansatt, att den inneslöt afgrunder och djup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
