Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som ligga till grund för dessa och liknande skildringar i
Samvetets fantasi.
Vid det slutliga utformandet hafva äfven bestämda
litterära mönster töresväfvat Livijn. Berättelsen om den förförda
barnamörderskan är ett vanligt motiv i Sturm und Drang. Det
är behandladt af Wagner i ”Die Kindermörderin”, af Lenz i
”Die Soldaten” samt framför allt af Goethe i ”Faust”. När
skjutsbonden erinrar om, huru oändligt vacker Marie läg pä
sin halmbädd med sitt långa här utslaget, erinrar detta direkt
om Gretchen i fängelset.
Men detta motiv hade i en ny och egendomlig form
framställts af Clemens Brentano i den mästerliga novellen ”Die
Geschichte vom bra ven Kasperl und dem schönen Annerl”
(1817). Det är denna berättelse, som utgör Livijns närmaste
iörebild, fast han användt den med all möjlig själfständighet.’
Hos Brentano är det mormodern, en bondgumma, som
berättar historien, hvilken därför också erhållit en rent folklig
karaktär. Det är härifrån, som Livijn säkerligen fått idéen
att låta skjutsbonden på sitt eget språk framställa
hufvud-scenerna i novellen.
I Brentano är det Kasperls och Annerls uppfattning af
äran, som delvis blir orsaken till deras undergång. Kasperl
an-gifver fadern och brodern, som stulit hans häst, för domaren,
men skjuter sedan sig själf. Annerl håller också på det, som
förnämt är, men faller därigenom offer för den greflige
förföraren.
Hos Livijn går detta drag igen, fast det endast har en
sekundär betydelse. Det antydes, att äran, utmärkelsen, för
Erik spelar hufvudrollen; han glömmer i segerruset och i
stoltheten öfver sin orden sin skuld. Orden blir symbol för
denna falska uppfattning af äran, och under sin botgöring
ned-gräfver han den också slutligen på afrättsplatsen.
För Brentano var förförelsehistorien och barnamordet
bisaker. För Livijn är däremot förförelsen och framför allt
mordet hufvudmotivet. Han har liksom berättat Annerls
förhistoria.
1C. D. Marcus har förut antydt denna likhet, fast utan att närmare
motivera den i Vilhelm Fredrik Palmblads romantiska berättelser, sid. 117,
not. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
