Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ende, som försökt en närmare analys af denna
berättelse, är Wirsén,1 hvilken visserligen säger, att den icke är
utan stora förtjänster, men äfven underkastar den en skarp
kritik. Han fäller ett sådant omdöme, som följande: ”En dystert
sjuklig stämning breder sig dock öfver det hela, och med en
känsla af lättnad vänder man sig från Livijns arbete till
Dahlgrens gladare stycken i den Opoetiska Kalendern.” Detta
uttalande är missvisande. Livijns ”Samvetets fantasi” såväl
som ”Skaldens harpa” äro obestridligen de yppersta bidragen
i denna kalender, med hvilka hvarken Almqvists eller
Dahlgrens stycken tåla någon jämförelse.
Den grå mannens roll i berättelsen har Wirsén alldeles
missförstått och därmed hela historiens djupare innebörd. Han
anser det som ett missgrepp, att Erik, innan ännu brottet blifvit
begånget, innan han ådragit sig någon skuld, och innan således
hans samvete kunnat förebrå honom detta, redan ofta haft
samma hotade syn. Härigenom förefaller det nämligen, som
om det kommit ett fatalistiskt element in i berättelsen.
Det kan visserligen icke bestridas, att uppfattningen är
fatalistisk eller deterministisk, med andra ord att Eriks
handlande öfvervägande är ofritt. Men detta är icke ett fel utan
ett uppfattningssätt, som i detta fall skulle delas af hvarje
psykiatriker.
Bilden, den grå mannen, står alls icke omotiverad för
fantasien, det gäller endast att finna de riktiga synpunkterna
för att uppfatta historien. I Livijns skildring ligger det
fantastiska däruti, att öfvernaturliga makter tyckas ingripa i och
bestämma Eriks öde. Men detta är endast skenbart förhållandet
— det är Eriks egen uppfattning. Livijns berättelse är
nämligen en sjukdomshistoria, hvars olika faser äro framställda
med en skarp realism. Hufvudpersonen i denna historia, Erik,
är en vek och i själsligt afseende anormal individ, som slutar
i vansinne. Han förföljes af visioner, som beledsagas af en
starkare eller svagare ångestförnimmelse. På detta stadium af
berättelsen är således hallucinationen intet annat än ett symptom
på Eriks sjukliga själstillstånd. Det är ångestförnimmelsen,
som här är det objektiva fenomenet, hvilket för
sinnessjukläkaren skulle visa sig som det afgörande: ett bevis på en
1 Cit. arb., s. 54.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
