Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det står i tyrannernas själ. Nu grydde en mera charmant dager
för tro och lydnad och andelig fattigdom, samt trogna
under-såtares skattskyldighet till förnäma bisofverskor, drängar och
gycklare. Det är jernkorsets tid, det glittrar omgifvet af gyllene
strålar.”
På samma sätt haglar det med utfall mot författare af de
olika skolorna. Leopold får ännu en gång ett hugg för sin
af-handling om spökrädslan. Valerius ihågkommes, då
Sche-nander i länsmannens klor yttrar: ”ingen dygd är större än
tålamodet; det står uppenbarligen i ett ode att läsa på prosa”.
Lindeberg hade 1819 vunnit pris i Akademien för dikten ”Mina
drömmar”. På tal om drömmar, säger Schenander, ”hvem
kan lita på, att de äro poetiska. Måhända var den äran endast
förbehållen herr skalden Lindeberg, att få aderton cautionister,
hvilka förklarade sig ansvara en för alla och alla för en såsom
för proprie skuld, för poesien i hans andliga nattvakor”.
Tegnér, alltid Livijn förhatlig som neuter, förlöjligas för sin
dedikationssång till Leopold, för ”Flyttfåglarna” eller i
följande definition på smaken: ”Smaken åter, min Nådiga! är för
den som kan smälta den, en delicieuse fårmjölkskaka. Dertill
tager man bara ett qvarter insyltad eller enfaldig fårmjölk, är
den skånsk, så mycket bättre, tolf lod sur inbilskhet, lika mycket
rifvet hofsocker och skalet af medelmåttiga kunskaper;
alltsammans vispas väl tillhopa och formen smörjes med smicker,
så att den blir väl glatt och hal.” Göticismens representant är
brukspatron Fjederström, som står under toffeln och icke har
full äganderätt till sina byxor, enligt Schenanders uttryck, men
som ändå ständigt pratar om kraften, ”den höga, nordiska
kraften, som nu talar på Riksdagarne. För mig, som sjelf är
kraftfull, är det en glädje att se kraftfulla menniskor.”
Fosforismen skonas icke heller. Särskildt Atterbom är
illa ute för Livijns skämt. Att han tagit sig namnet Amadeus,
var en ständig källa till gyckel för Livijn. Schenander vill bort
från Upsala, ty han är trött på att höra ”ett evinnerligt
kärleks-kirr af vitterlekens småsvenner; änskönt det är muntert att se,
huruledes dessa smäktande menniskoadagior, med kinder som
pioner och ansigten som fullmånaden, hafva dagligen tråk
och bråk med aningens trängtan, ej märkande, att deras
ända-målslösa pojktrånad icke är något hvarken mera eller mindre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
