Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna historia börjar utmärkt — de två första kapitlen äro
bland det mest liffulla och dramatiskt berättade, Livijn skrifvit.
1 tredje kapitlet, där novellens ideala manliga figurer, Gustaf
Eke och dennes ungdomsvän, Jon Liljestadius, uppträda, gör
emellertid åter den Jean Paulska sentimentala stilen sig gällande.
Hvarför bar romanen det besynnerliga namnei Narcissus
den andre? Man får en aning därom i samtalet mellan de båda
vännerna i tredje kapitlet. Liljestadius, som tyckes vara
teaterdirektör, yttrar nämligen, att vid hans teater finnes den
oförliknelige fotkonstnären Narcissus. — ”Hvem är denne fogel
Phoenix?” frågar Gustaf och får till svar: ”1 qvickhet täflar
han med den mest förgiftige skämtaren, som kan spanas uti
Argus; i kansliet går han upp mot författaren af Carl
Knutsson, tragedi i 3 acter, uti originalitet erkänner han ingen mästare
om ej Mästaren af Blanca; i medborgerlighet löper han i kapp
med den alltid olycklige Waldemars hofpoet, och hans tänkesätt
— de skulle sannerligen icke misskännas af nittonde seklets
odalmän.”
Att döma efter detta utkast ämnade Livijn äfven införa
satir mot litterära förhållanden i berättelsen.1
Livijns sista försök i diktens form har lånat namnet från
en af den kristna martyrologiens vackraste gestalter, Riddar
S: t Jöran. Livijns bekantskap med denna legend förmedlades
säkerligen af Rääf, hvilken 1811 fann en version af den i
riksarkivet. Han hade också tillfälle att i Storkyrkan beundra den
bekanta grupp, där man ser riddaren besegra draken och befria
den sköna prinsessan. Med kännedom om hvilken oförfärad
kämpe för sanning och rätt, som Livijn själf var, har man icke
svårt att förstå, att denna legend skulle slå lifligt an på honom.
Den oförskräckte riddaren, hvilken ej blott i ord utan äfven i
gärning bekände sin tro och led martyrdöden, måste för
honom te sig som i inbegreppet af de högsta manliga dygder —
de dygder, som Livijn saknade hos sin samtid. Under
Polyfemtiden hade han i ett litet dramatiskt utkast, ”Upplysningen”,
där scenen försiggår i Storkyrkan, låtit den helige Georg
uppträda som det fria ordets riddare och fördrifva dunkelmännen.
1 Manuskripterna till Narcissus den andre åro daterade den *7/a 1825.
Kapitlen äro. försedda med rubriker; första kapitlet: Hjälten beskådar
slagfältet, andra kapitlet: Kämpar visa sig vid skrankorna, tredje kapitlet:
Nattvandrarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
