- Project Runeberg -  Clas Livijn. Ett nyromantiskt diktarefragment /
321

(1913) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Alla dessa fantastiska och realistiska händelser äro
genomsyrade med en bitande satir. Stundom är dock denna sä väl
insvept, att man har svårt att upptäcka, mot hvem den är
riktad. Hvem skulle t. ex. tro att under klädmäklarens mask
döljer sig den lysande aristokraten och riddarhustalaren C. H.
Anckarsvärd. Så är dock fallet. Här går äfven kapten
Linde-berg igen under sitt från Markallsnätterna bekanta namn
Lind-vurmen. Hans Järta satiriseras i en mera tillkrånglad än
rolig perukscen och annorstädes, Svenska akademien utpekas
som det ställe, där fantasien aldrig haft sitt säte,
Argus-Johans-son framställes porträttlikt med sin storordiga myndighet, sina
”fnysningar och prustanden”, och G. Scheutz får nöja sig
med att vara den tornspira, som uppbär denna ”Väderhane1”.
Slutligen sinar denna satir ut i en serie af torrt allegoriska
målningar, i hvilka åtskilliga lagbalkar och kommittéer grundligt
nagelfaras. Hade Livijn icke här och där i noter upplyst, hvad
han åsyftat, skulle det stundom vara hart när omöjligt att
förstå honom.

Riddar S:t Jöran är en underlig blandning af de mest
fantastiska scenerier och de torraste, lärdaste och mest
tillkrånglade allegorier. Det är säkerligen ingen tillfällighet, om
man under läsningen erinrar sig Rabelais’ skildringar i de sista
böckerna af Pantagruels krönika. Det är dennes allegoriska
manér, som går igen i senare delen af romanen. Från dylika
torra ställen vänder man sig med nöje till en så frisk satir som
följande, där Livijn drifver med Stockholmspolisens mutbarhet :

”Likasom en verklig general genast vid första anblicken
på ett slagfält, inser drabbningens ställning, så fann jemväl
klädmäklaren, att den sist ankomne af sällskapet vore den, som
borde först lämna det. Han vände sig således till denne och
sade: ”Min beskedlige Herr öfvergevaldigerI Herren håller
en så utmärkt ordning och är så påpasslig, att jag och hela
allmänheten stå hos Herren i den största förbindelse. Tillåt
mig därför att få visa min tacksamhet. Emottag här min hand.
En redlig mans handslag!” — Härvid möttes.klädmäklarens

1 Väderhane var ett af Argus-Johanssons många öknamn. Jmfr K
o-meten 1826 N:r 25: "Berättelsen om det märkvärdiga spöken" o. s. v.
Ett annat af hans namn, som också återfinnes i Livijns roman, är Kapten
Pu f f.

21. — Clas Livijn.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:17:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjmlivijn/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free