- Project Runeberg -  Clas Livijn. Ett nyromantiskt diktarefragment /
330

(1913) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och ännu besittes den af sönerna efter de fäder, som fordom
försvarade den och sin frihet: den yppersta delen af vårt
fädernearf. Jemnårig med den första plog, som sattes i Svensk
jord, och äldre än den första krona, en Svensk Konung
emot-tog ur ett sjelfständigt folks händer, var friheten fordom —
var den länge — landets skyddande gudomlighet, som, stödd
på våra plägseder, efter hand upphöjda till lagar, bjöd
förtryckaren trots och hämnade sig, till och med på den laglösa
Regenten, ehuru fädrens missgärningar icke alltid blefvo
straffade, förrän inpå tredje eller fjerde led.”

Jan Jansson kastar därefter en blick på den politiska strid,
hvilken under den sista tiden upprört Sverige, och i hvilken
visserligen intet blod flutit, men desto flera ord omkommit.
Han finner då, att den kamp, som pågår, endast är en strid
mellan herrarna, den utgör endast ett tornerspel, tillställdt af
aristokratien och för aristokratiens bästa. Deras fältrop: för
konungen, för folket, är ingen sanning. Svea konung är ej i
behof af gladiatorer, som växla ord med hvarandra, ty hans
tron är lika säker som gammal.

Därmed står Livijn vid den ena hufvudsynpunkten i sitt
arbete, hvilken han sedan i det oändliga varierar. Det är
aristokratien, denna från utlandet importerade planta, som
undanträngt demokratien och utgör rikets förbannelse.
Visserligen finnes icke någon jordbesutten adel i större utsträckning,
men en bördsaristokrati, hvilken då den saknar den rikedom,
som jordbesittningen skänker, varit nödsakad att förvandla sig
till en tjänsteadel, och som tillskansat sig alla betydande
ämbeten. Den utgör i själfva verket en ärftlig byråkrati.

Det är denna aristokrati, ej konungamakten, som den
franska revolutionen och dess efterföljare ville bekämpa. Men
aristokratien har förstått att skjuta konungamakten framför sig
för att påskina, att det var denna, som hotades. Med ett skarpt
hugg, riktadt direkt mot C. H. Anckarsvärd, skrifver Livijn:
”Mycket klokt är det deremot af de aristokrater, hvilka ödet
förnekat den sällheten att få lägra sig i magtens ljufliga
solsken, att ikläda sig demokratens dräkt, lära sig dess språk och
efterapa uttrycken af dess känslor... Derigenom blifva de
uppburna af tiden och folket, samt vinna i styrka emot sina
motståndare. Af folken åter är det ganska oklokt och barns-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:17:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjmlivijn/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free