Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men allt detta var endast inledningen till själfva
hufvud-striden. Under november och december uppträdde Livijn i
Svenska Minerva med en serie af artiklar under titeln Fragment
ur ett oafslutadt arbete: Riksdagen år 1834,* Rhapsodier. Dessa
Rhapsodier utgöra ett häftigt angrepp pä de ultra liberala i
pressen och riksdagen. I mängt och mycket päminna de om
Jan Janssonsskriften. De äro burna af en manlig öfvertygelse
och ett glödande patos, hvilka gifva sig uttryck i en kraftfull,
färgmättad prosa, full af skarpslipade uttryck och sentenser,
som vittna om ett bäde varmt och ädelt hjärta. Men Livijn har
knappast insett den djupare betydelsen af ’den strid, hvilken
dä pågick mellan liberalismen och konservatismen. Han har
uteslutande fäst sig vid liberalismens mindre vackra sidor, vid
dess pöbelord och häftighet i tonen, alla dessa olater, som
förmörkade luften kring de liberala tidningarna vid denna tid.
Han söker i denna skrift att uppdraga en skillnad mellan den
sanna och falska liberalismen t. ex. pä följande ställe:
”Så ädel, så hög, så skön en sann liberalism är, då den,
sansad och hofsam, kämpar för lagarnes helgd och folkens
rätt; då den kräfver frihet, på det att inga band måga ligga i
vägen för menniskans utbildning i moraliskt, intellectuelt och
ekonomiskt afseende; fordrar jemlikhet, på det att bördens och
rikedomarnes anspråk ej måga gälla framför förståndets,
kunskapernas, modets och talangernas; visar Styrelsen sin aktning,
på det att ordning må råda och allas rätt hägnas, samt äskar
förbättringar i statsskick och lagar, när de framkallas af
förnuftet och erfarenheten, men icke af hugskott, okunnighet om
egna institutioner eller efterapningsbegär: så ömklig, så usel,
så lumpen är deremot denna kältringsliberalism, som brukar
orden frihet och jemlikhet till härskri, för att kring sig församla
de mindre tänkande, de mindre vetande, de der häpna och
förvånas öfver hjeltarnes högljudda stämmor; som gnabbas med
Konungamakten och kifvas med Styrelsen; som förvandlar
allvarliga förhandlingar till ett verkligt fattigstufvugräl, hvari
käringtrots skall gälla för mannamod; som, på det att
prenu-merationsfisket må så mycket bättre lyckas, utkastar stickord
emot de mäktige, såsom lockbetor för liberalismens beskedliga
fiskar; och som känner lika litet sitt eget lands, som andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
