Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och 23 januari 1835 med Bref ifrån Författaren af
Rhap-sodierne öfver Riksdagen 1834. Första bref vet. Till Herr
Brukspatronen Thor Petré. Det var efter den första af dessa
artiklar, som Aftonbladet tyckes hafva kommit underfund med,
att det var Livijn och icke Askelöf, hvilken var författare till
Rhapsodierna. Uti en artikel af den 14 januari yttrade nämligen
Aftonbladet: ”Svenska Minerva, hvilken liksom äldre
fruntimmer i allmänhet, funnit sig på gamla dagar behöfva en
person af det andra könet att reda hennes affärer, d. v. s.
politiken, tyckes just ha funnit sin man i Författaren till
Rhapsodierna. Det är bekant, att hon sjelf är behäftad med en viss
känslofullhet, som mycket pryder en dame af hennes stånd;
men denna känslofullhet orsakar äfven, att hon lätt får vapörer,
när hon allvarsamt förehålles det lätt färdiga uppförande, som
så litet passar för hennes ålder. Vid sådana tillfällen är det
godt att hafva en vän i nöden, sådan som Författaren till
Rhapsodierna, hvilken är försedd med tillräcklig portion
oblyghet för att icke generas af de reglor, som annars tillhöra, hvad
man kallar sällskapston, och för hvilken det är tillräckligt, att
någon påpekas såsom liberal för att genast rusa på honom med
samma genuina kraftfullhet, som för längre tid sedan de
Engelske Matroserne, när de för en shilling Sterling angrepo
den på Londons gator förbigående främlingen för att boxas.”
Jan Janssonsskriften och Rhapsodierna äro de
intressantaste och betydelsefullaste af Livijns inlägg i dagens politiska
strider. Redan den polemik, som de väckte till lif,
ådagalägger, hvilket uppseende de framkallade. Dessa Livijns häftiga
anfall inleda de följande årens rasande strid mot
Aftonblads-liberalismen och rabulismen, och ännu några år senare voro
de icke bortglömda. Beskows ”Upplösning är icke upplysning”
och liknande broschyrer erinra till själfva syftet om Livijns
skrifter. Betecknande nämnes också bland andra Livijn såsom
författare till denna skrift.1
I mars 1835 utnämndes Livijn till generaldirektör öfver
rikets fängelser. Arwidsson säger i sin lefnadsteckning, att
Livijn därefter icke ansåg det förenligt med sin ställning ”att
offentligen yttra sig om samhällets höjder och tillgöranden från
dem”. Denna Arwidssons åsikt öfverensstämmer dock knap-
1 Wirsén, C. D. af, Lefnadsteckningar, sid. 437.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
