Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledes. Men hvarföre uppehålla dig vid mina minnen, mina
känslor. Du har qvarblifvit i din hemort, du har följt
öfver-gångarne från ett slägte till ett annat, jag åter har stött på
dem såsom ett redan inträffadt helt; och derföre verka de på
mig på ett mera skärande sätt.”1
Och 1838, då han talade inför vännen och
Bellmans-sångaren Axel Arvid Raabs öppna graf, kunde han yttra:
”Borta äro de alle — mine ungdomsvänner, alle hemgångne
till fridens boningar, alle de, hvilka nöjet fordom församlade
och vänskapen förenade2.” Han kände själf, huru tiden led
och afskedet närmade sig.
Livijn hade länge burit på någon hjärtåkomma, utan att
det tyckes, som om denna ålagt honom någon återhållsamhet
i lefnadssättet eller arbetet. Men koleran bröt hans krafter.3
Han återvann sedan aldrig sin hälsa. Det uppslitande arbetet
med fångvårdsangelägenheterna, som året därpå började, kunde
under dylika omständigheter icke heller vara gynnsamt för
honom.
Arwidsson skref 1837: ”Livijn är frisk och ute efter
månader af instängdt sjukt lif.1 1841 insjuknade han åter under
en inspektionsresa i Gefle.5
1841 inföll Gröna Rutans 25-årsdag. På många år hade
det lustiga gillet icke varit samladt. Många af medlemmarna
voro döda eller spridda på olika håll, andra skilda åt genom
olika åsikter. Men Livijn och Dahlgren gjorde ett försök att
ännu en gång sammankalla bröderna till en middag på
Stall-mästaregården. Det gör ett vemodigt intryck, när man
genom-bläddrar papperna till denna fest. Redan kallelselistan talar
sitt tydliga språk, om att Rutans lustigkurrar ej äro så
uppsluppna som förr. Många af de kallade voro hindrade, så
Scheutz, förr så nära lierad med Livijn och Askelöf — nu
1 R. % 1832.
2 Minnesord vid Axel Arvid Raabs grafvård, den 8 augusti 1838.
3 Dödsrunan i Krigs. Vetensk. Akad. H. 1845, s. 21.
4 R. “/j 1837.
5 Vid denna tid hade Livijn tröttnat på det besvärliga chefskapet öfver
fångvårdsärendena och önskade sig en plats med större inkomster. 1841 stod
han i begrepp att ackordera med friherre Hampus Mörner för att efterträda
honom som landshöfding i Västernorrlands län. Denna plan förföll
emellertid, karske på grund af Livijns sjuklighet, kanske också därför, att assessor
Åkerman i Svea Hofrätt, som utnämndes, hade äldre rättigheter.
Förutsättningen för att Livijn skulle erhållit platsen tyckes hafva varit, att denne icke
reflekterat. Se M. L. Bref från Isac Rosander, landssekreterare i Härnösand,
till Clas Livijn den 12 aug. och 7 oktober 1841.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
