Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faste vännens och stridskamratens bortgång för att kunna
skrifva.
Den ende, som försökte att gifva en karaktäristik af den
af döde, var Crusenstolpe.1 Och märkvärdigt nog var denna
dödsruna sympatiskt hållen. Som vi erinra oss, hade
Crusenstolpe häftigt kritiserat Jan Janssonsskriften. Livijn hade ännu
1838 ärnat att angripa honom. Men synbarligen hade under
årens lopp en försonligare stämning inträdt emellan de båda
männen. Crusenstolpe skrifver: ”Både som domare, litteratör
och medborgare intager Clas Livijn ett utmärkt rum i serien
af förtjente landsmän. Hans första verksamhetsperiod
inträffade under brytningen mellan gamla och nya skolorna i
svenska vitterheten. Med ungdomens eld och snillets styrka
kastade han sig in i striden och lemnade många dräpande bidrag
till den bekanta tidskriften Polyfem... Med döden i faggorna
ansträngde han ännu sin tankekraft för mensklighetens sak
och för sitt kall. Derom vittnar hans promemoria till
Justitie-Ministern om försvarslösheten... Fasthet i grundsatser och
handlingssätt, oaktadt mycken humanitet i formerna,
stämplade eljest alla Livijns embetsmannabefattningar, der dessa
egenskaper stundeligen sattes på prof... Livijn finnes ej mera,
men hans namn tillhör Sveas minneskrans”.
Äfven i Kongl. Krigs-Vetenskaps-Akademiens Handlingar
år 1845 läses en vacker dödsruna öfver honom.
Livijn skrifver i Axel Sigfridsson: ”Skulle jag öfvergå till
högre och ljusare kretsar, så lär du finna efter mig förvarade
hvarjehanda anteckningar. De äro ett
Bouppteckningsinstru-ment öfver allt, hvad jag förmått att förvärfva mig på jorden,
men icke desto mindre har jag vågat att i rikedom jemföra mig
med dem, som trotsat på guld och ägodelar. Hvad jag funnit,
sett, känt och anat tillhör min odödliga ande, och han skall
säkert veta att berga sin egendom, då min lefnadsjulle krossas
mot klipporna. Allt annat tillfaller den på stranden lurande
dvkeribetjeningen, som under det att den nakna och
utplundrade själen fåfängt söker rikedomens fikonlöf för att skyla sig,
i dag skiftar arf och tvistar om bättre rätt till qvarlåtenskapen,
utan att föra sig till minnes, huru den i morgon sjelf måste
förgås.”
1 Ställningar och förhållanden, tionde brefvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
