Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. K. Huysmans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Zola såg yttersta orsaken till samhällets
missförhållanden i kejsardömets ruttenhet. Flaubert dundrade
mot den stigande demokratien. I samma anda skrev
Renan sina filosofiska dramer och Taine mot slutet
av sitt liv det franska samhällets historia.
Uppfattningen var icke ny. Redan Musset hade
utropat:
Je suis venu trop tard dans un monde trop vieux.
Det var en pessimism, som ungefär var årsbarn
med franska revolutionen. René och Obermann äro
de första dekadenttyperna, varelser hos vilka
skepticismen sönderfrätt det enande och stärkande bandet
mellan tanke och vilja. Schopenhauer hade
formulerat denna pessimism, vilken som en stigande bölja
pressade sig fram genom seklets historia,
genomströmmade tidens lyrik, färgade dramats repliker,
formade romanernas teser. Den utgör den bakgrund,
mot vilken samhällsreformatorn och agitatorn måla
sina rosenröda framtidsdrömmar för samhälle och
mänsklighet.
Befann sig samhället i upplösning? Det kan
icke förnekas, att missförhållanden funnos, men
mycket av denna sjuklighet, som plötsligen visade sig,
berodde på den teori, vilken i ögonblicket behärskade
litteraturen. Efter Taines föredöme och i anslutning
till naturvetenskapernas uppfattningssätt sökte den
utreda de yttre orsaker, vilka influerade på
människosjälens liv och växt. Därför intresserade den sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
