Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. K. Huysmans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Smaken lör paradoxen, för febern, för lastens
onaturligheter är gemensam för dem båda. Huysmans’
ständiga hävdande av konstens överlägsenhet över
naturen är likaledes ett arv från Baudelaire.
Huysmans’ debut är ett försök i Baudelaires stil.
Denne hade skrivit små poem i en strängt stiliserad
prosa: »Poèmes en prose». Huysmans upptog denna
tanke. Hans Drageoir aax épices, som utkom 1875,
är en dylik samling poesier på prosa. Théodore de
Banville jämförde den med »un joyau de savant
orfèvre».
I sina närmaste arbeten visade sig Huysmans som
en svuren anhängare av naturalismen. Han fann dess
system färdigt, när han själv skulle debutera.
Liksom all ungdom började han med att överdriva
överdriften. Hans område var den modärna
sedeskildringen, och han valde uteslutande de mest
motbjudande och triviala ämnen för sin behandling.
Någon inre utveckling i berättelsen spåras icke i dessa
hans tidigaste skildringar. Arbetet skulle kunnat sluta
tidigare eller fortsätta i det oändliga, så utan all
komposition är det. Hos Zola framgick pessimismen av
hans moraliska indignation, den födde en tes, den
uppenbarade sig i den kraft, varmed han
behandlade ämnet. Huysmans frossar endast bittert i all
platthet, dumhet, lumpenhet och fulhet, som han
virvlar upp. Hans ständigt återvändande refräng är: så
uselt, så meningslöst är livet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
