Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J. K. Huysmans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det finnes även ett annat, mera personligt skäl,
varför Durtal närmar sig kristendomen. Han är en
utlevad. Hans sinnen äro döda. Men han kan icke
glömma »sa vieille porcherie». »Herre», utbrister han,
»jag har förjagat svinen ur mitt sinne, men de hava
trampat mig och överstänkt mig med sin smuts, och
själva stallet har störtat omkull. Hav medlidande
med mig, jag kommer iångt borta ifrån! Var
nådig, herre, mot svinaherden, som icke haver någon
plats!» Och han börjar besöka kyrkorna och
övervara ceremonierna.
Men då inträffar ett fenomen, som sätter hoftom
i förvåning. Hans begär vakna åter till liv. Detta
är kanske icke så egendomligt. Det är en gammal
iakttagelse, att det finnes en hemlig förbindelse
mellan katolicismen och sinnligheten. Rökelsen,
ceremoniernas prakt och den religiösa ektasen uppvärma
sinnena. Förgäves söker Durtal kuva dem. Han är
plågad som en munk.
I detta tillstånd sammanträffar han med abbé
Gévresin, en mystiker. Denne vägleder honom. Han
uppmanar honom, när han finner tiden mogen, att
söka några dagars vila i ett trappistkloster.
Durtal gör invändningar. Hans hälsa tillåter
honom icke att leva under den hårda regimen; men den
skarpsinnige prästen avgår med segern. Durtal
begiver sig en morgon från Paris, och efter några
timmar på järnväg och i vagn står han med sin lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
