Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benvenuto Cellinis självbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin kraft på att nå upp till sina föregångare och
överträffa dem. Han är svag som ett barn för
beröm. Visserligen bör man icke tro honom allt för
mycket, då han till en eller annan furste förklarar,
att den materiella belöningen för honom spelar en
ringa roll. Det är nog för honom, säger han, om
endast verket lyckats behaga en så utmärkt och
konstförståndig herre. Sådant är endast tidens
talesätt, italienarens livliga svada, ord avsedda att giva
beställaren så mycket större tillfälle att i sin ordning
glänsa med sin frikostighet.
Benvenuto föraktade ingalunda penningen. Det
framträder nog så tydligt vid många tillfällen, att
han även i detta avseende förstod att uppskatta sig
själv. Han vände Frankrike föraktfullt ryggen, då
Frans den förste endast ville giva honom en årlig
lön av trehundra scudi; och han återkom först, då
man lovat honom sjuhundra. Han älskade, som den
äkta renässansman han var, vackra kläder, ett rikt
och yppigt liv och en fylld börs, som satte honom i
stånd att i sin ordning visa frikostighet mot de sina.
Men penningen är endast medlet. Målet är äran.
Han är ytterst känslig för tadel, och han tål inga
motsägelser, såsom nästan varje sida av hans
levnadsbeskrivning utvisar. I Florenz sökte han en dag för
hertig Cosimo förklara skönheten av en nyuppgrävd
grekisk staty. Under deras samtal inkom hans
medtävlare, Bandinelli. Då denne yttrade sig ytterst hå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
