Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benvenuto Cellinis självbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte, att du var så dåraktig. Har du inte vetat förr
än nu, att det inte finns någon hjälp emot döden?
Du är på väg att följa efter honom.»
»Medan jag fortfor att syssla med detta arbete
och formarna till Myntet, behärskades jag av en
lidelse: jag vakade över min brors baneman, som om
han varit en älskarinna. Han hade först varit
kavallerist och sedan givit sig in bland polissoldaterna.
Vad som ytterligare ökade min vrede emot honom,
var att han gick omkring och skröt, sägande: »Om
inte jag varit och om inte jag dödat den tappre unge
mannen, skulle han ensam ha drivit oss alla på
flykten». Jag märkte nog, att denna min passion att se
honom så ofta, betog mig aptit och sömn och förde
mig in på en dålig väg. Och utan att rygga
tillbaka för en låg och ingalunda berömvärd handling,
fattade jag en kväll det beslutet att göra ända på
detta pinsamma tillstånd.»
»Han bodde nära Torre Sanguigna bredvid ett hus,
där signora Antea, en av Roms mest firade
kurtisa-ner, bodde. Klockan hade nyss slagit sju; han hade
ätit kväll och stod nu i sin port med värjan i handen.
Jag smög mig mot honom med en stor pistojesisk
dolk och riktade ett hugg mot honom bakifrån, som
var avsett att med våldsam kraft träffa honom i
halsen. Han vände sig hastigt om, och stöten träffade
den vänstra axeln och trängde ända in till benet. Han
tappade värjan, bedövad av smärta, och började
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
