Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benvenuto Cellinis självbiografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beundran för Michel Angelo, den vördade läraren, är
outsläcklig. Han kallar honom aldrig annat än »Den
gudomlige». I Firenze skryter en rå sälle till
konstnär med, att han en gång krossat Michel Angelos
näsa. Detta är nog, för att Benvenuto fattas av ett
dödligt hat till mannen och aldrig mera tål att se
honom. Om hans uppförande mot en av hans franska
älskarinnor, Caterina, är ett vidrigt exempel på hans
och tidens råa seder, vittnar hans förhållande till
Rafael del Moros dotter, som han ärnade äkta, om
helt andra känslor. Och med vilken vördnadsfull
skälmaktighet förstår han icke att umgås med den
stolta adelsdamen, Porzia Chigi, en av de vackraste
gestalterna, som i hans långa galleri av samtida
fängslar våra blickar. Hon skymtar endast förbi oss
i ett par scener, men vi ana en av tidens
idealgestalter, en syster till dessa norditalienska kvinnor, som
Dante da Majano förevigat i marmor eller Rafael
och Lionardo hugfäst i sina tavlor.
Sådana äro några av de karaktärsdrag, som
utmärka Benvenuto. Trots alla hans stora fel finna vi
honom älskvärd och alltid fullt mänsklig. Med den
naivaste öppenhjärtlighet berättar han för oss både
sina fel och förtjänster. Han skryter med sådan
övertygelse och svada, att mån måste småle och
förlåta. Någon gång erkänner han, att han varit för
häftig, men som regel nöjer han sig med att berätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>