Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Israel Zangwill. Skildraren av ett egendomligt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
överallt haglar det i dessa berättelser med bons
mots, nästan talmudiskt hårddragna spetsfundigheter,
anekdoter, som liksom dessa medeltida, till större
delen från orienten stammande exempelsamlingar,
innesluta en eller annan lärdom. Pinchas och Reb
Sche-muel förnöja varandra med dylika historier. »Har ni
hört anekdoten om de båda judarne i Transvaal*,
frågar den förre. — »Nej», svarar rabbinen, »den
maazeh’n har jag inte hört.» — »Nåväl, de båda
judarne hade gjort ett trek och reste nu ut för att
utforska ett okänt land. En kväll sutto de vid sin
lägereld och spelade kort, diå den ene av dem plötsligt
kastade korten ifrån sig, slet sitt hår och slog sig
för sitt bröst i förfärlig ångest. »Vad är det», skrek
den andre. »Oj, oj», jämrade sig den förste. »Det
är ju i dag den stora försoningsdagen, och vi ha ätit
och arbetat som vanligt!» »Men tag det inte så
häftigt», sade den andre. »När allt kommer omkring,
tar nog himmelen i betraktande, att vi förlorat den
judiska tideräkningen och visst icke velat vara så
gudlösa. Vi kunna ju gottgöra det med fasta i
morgon.» »Nej, det menade jag icke», sade den förste.
»Det är i dag det är den stora försoningsdagen». Alla
skrattade, men ingen mer än rabbinen uppskattade
fullt det skälmaktiga angreppet på rasen.
Zangwills egen humor är av samma art som dessa
judiska traditioners, fast den också är påverkad av
engelskt skämtlynne. Särskilt är Dickens manér ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
