Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamlet. Några utvecklingslinjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anmärkningen är träffande riktig från den fransk
klassiska dramatikens synpunkt1), men den vittnar
också om, huru svårt denna tids människor hade att
förstå Shakespeares sätt att vara dramatiker. Han
förstod sig endast på att »måla karaktärer», såsom
slagordet snart skulle lyda i alla Europas länder.
Det är icke heller här nödvändigt att dröja vid,
vad engelsmännen kalla the revival of Shakespeare.
Denna rörelses huvudlinjer äro för längesedan
bekanta. Lärda textutgivare och kommentatorer tävla
under hela sjuttonhundratalet att utgiva Shakespeare
i allt bättre texter och att belysa honom från olika
synpunkter. Garrick spelar honom och väcker den
bredare publikens entusiasm, skalderna imitera
honom. Erån mitten av sjuttonhundratalet är
Shakespeare en levande makt, mönstret över alla mönster,
den lysande bild, i vars tecken en ny litteratur
uppstår.
I denna rörelse står Hamletgestalten i främsta
ledet. De drag, som man först upptäcker hos
honom, äro hans sentimentalitet och hans humor.
Vilket värde Young, den man, som först gav uttryck
åt tidsålderns melankoli, satte på Shakespeare,
framgår med all önskvärd tydlighet ur hans skrift »Con-
*) Huru Hamlet, behandlad efter franska klassidtetens regler, tar
sig ut, kan man se i Ducis’ bearbetning av stycket (1769). All mystiken
och dairobscuren i det engelska dramat äro utluftade, huvudtemat är en
av de vanliga konflikterna mellan kärlek och andra plikter; allt är
förståndigt förklarat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
