Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hamlet. Några utvecklingslinjer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
apprehension, how like a god! the beauty of the
world! the paragon of animals! And yet, to me,
what is this quintessence of dust?»
På samma sätt återuppväcker Sterne
renässansens tindrande och mångskiftande humor, som han
omformar efter sitt eget subtila lynnes fordringar.
Och återigen är det säkerligen Hamlets brokiga
repliker, som verka tändande i denna
sjuttonhundratalets protestantiska abbétyp. Är det icke nog att
erinra om, att han nämner sig själv Yorrick och
leder sin härstamning från den hovman, vars
dödskalle ger den danske prinsen anledning till hans
melankoliska betraktelserl).
Den förste, som har en känsla för den springande
punkten i Hamlets karaktär, är också betecknande
nog en lärjunge och efterföljare till Steme, Henry
Mackenzie, författaren till »The man of feeling». Han
yttrar (i The mirror 1780): »We see a man, who in
other circumstances would have exercised all the
moral and social virtues, placed in a situation in
which even the amiable qualities of his mind serve
but to aggravate his distress and to perplex his
con-duct. Our compassion for the first, and our anxiety
for the latter, are excited in the strongest manner;
and hence arises that indescribable charm in Hamlet2).»
J) Jmfr. /. Mortensen, Clt* Livijn, kapitlet: Den moderna
humorns uppkomst, dår detta ämne är nigot utförligare behandlat.
*) Furness, Varior. ed. Hamlet. II, s. 144. Jmfr. A. C,
Bradley, Shakesperean tragedy. 2. ed, London 1915. sid, 91,
13 — Mortensen, Mdnnlskor och böcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
