Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tintomara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Varifrån Almquist fått idén till Tintomara, är
icke svårt att säga. Han låter nämligen själv de
båda kirurgerna angiva sin källa: Platos Symposion.
Men det androgyna väsende, som Aristófanes med
bred komik där utmålar, är helt mytologiskt tänkt,
och det användes för att lovprisa Eros, och för att
hos människorna inskärpa, vilken välgärning
kärleken är och huru lyckligt det är, då var och en
funnit sin älskling. Hos Almquist däremot är själva
tendensen, om man kan använda ett så allvarligt ord
för ett så lekfullt utförande, rent asketisk, i det att
det framställes som en lycka, att den ena människan
icke skulle behöva söka efter den andras kärlek.
Just däri ligger harmonien:
»Man har trott... att människan ursprungligen blott
skapades till människa. Icke man, och ej kvinna, utan
rätt och slätt människa; förstår ni, min vän? Jag
vet likväl icke, om med Androgyn bör förstås en
varelse, som är ingendera könet eller bäggedera. Det
förra synes ytterst melankoliskt; på det senare åter
hava de gamle mycket tänkt. Det vore nämligen i
senare fallet, min vän, en Helhet, som i ett väsende
förenade bägges arter; ja allt, alla sfärer, alla
riktningar; som kunde vara själv vad det i varje
ögonblick önskade, utan en annan: som kunde (för att
fortsätta i poetens stil) vara »Hjälte, jägare, en
stormens och klippornas vän i skogen»; men ock en
»blommornas syster och vän hemma i den tjusande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
