Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tintomara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädgården» — förstår ni — som aldrig behövde sucka,
tiåna, förgås av saknad och längtan efter en arman,
som ej vore fången under kärlekens behov, glädje
eller kval.»
Almquists androgyn har således en helt annan
innebörd än Platos. Och att den så har, beror
säkerligen i icke ringa mån därpå, att denna idé hos
Almquist uppfattades mot bakgrunden av en serie
andra föreställningar, nämligen den franska contens,
och så modifierades. För att uppvisa detta, måste vi
kasta en blick på fésagan och dess olika
utvecklingsstadier under sjuttonhundratalet.
Det var i det ögonblick, då Ludvig XIV :s
litteratur blomstrade och den förståndsklara och
förstånds-kalla klassicitet, vilken Boileau fört till sin höjdpunkt,
som fésagan uppstod, ett avlägset minne om
förfädernas sagor och ett förebud om den långt större
utveckling, som denna diktart hundra år senare skulle
uppnå. Charles Perraults Contes de ma mère Voie
och hans otaliga efterföljare lyckades visserligen icke
vinna den härskande estetikens erkännande — det
var först den franska nyromantiken, som höjde
Perrault till skyarna — men publiken uppmuntrade så
mycket mera dessa fantasirika och graciösa skapelser
och hade sin fägnad av dem, ungefär som barn jubla
och fröjdas, när en vacker sommardag brokiga fjärilar
flyga upp från rabatternas blomsterrader och fladdra
kring i luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
