Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tintomara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komligt lik den man ser en ung häst göra, som vid
minsta läte hajar åt sidan.» Hon förtjusas av
ekorrens kvicka rörelser, betraktar den, efterliknar den,
och innan scenen är slut, har hon nästan själv blivit
en ekorre. »Sä sjöng hon, och hennes skarpa hörsel
hade på avstånd verkligen varsnat ganska riktigt; ty
något obekant framkom mellan träden. Men i ett
huj var Tintomara uppe frän stenen, der hon satt
under linden, och for bort som en vind.»
Just på detta sätt varsnar en ekorre faran och
undflyr den blixtsnabbt
Men hennes demoniska natur antydes även på ett
annat sätt. Tintomara står på ett alldeles speciellt
sätt under stjärnornas beskydd och inflytande. Hon
är ju androgyn. Och om androgynen heter det i
Pla-tos Symposion: det fanns ursprungligen tre kön, av
vilka det manliga ursprungligen härstammade från
solen, det kvinnliga från jorden, och det som både var
manligt och kvinnligt från månen, som själv står i
förhållande till både solen och jorden.
Det är därför ingen tillfällighet, det är icke
endast en landskapseffekt, som åsyftas, när i den scen,
då Tintomara triumferar och hon, själv oberörd och
kysk som de gamles Diana, utövar sin dubbla
tjusning såsom på en gång man och kvinna, månen står
i sitt fylle över Kolmårdens lindar. Det är denna
planet, som då utövar sitt hemlighetsfulla inflytande och
beskyddar henne, den ensamma och värnlösa under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
