Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anna Lenah Elgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efterlämnar endast tomhet, ingen förmår genomskåda
tillvarons gåtor, Människan är blott ett stoftgrand
i elementernas stormdans; endast ett är säkert:
lidandet Döden utgör befrielsen. Ny är denna
uppfattning icke. Tvärtom, det är en klagan, som
upprepats generation efter generation av de varelser,
som bebott den stjärna, vars namn är malört Som
ett mångstämmigt miserere tonar den ned igenom
tiderna. Job på sin askhög, Marcus Aurelius på sin
kejsartron, Schopenhauer i sin välombonade
studerkammare äro i den punkten ense. Ingen individ
undgår på sin vandring genom livet att taga ställning till
det problemet — frågan är endast hur det uppfattas.
Den ene konstaterar med vetenskaplig kallblodighet,
den andre med cynisk bitterhet att så är det en
tredje böjer sig i panteistisk undergivenhet under
denna livets hårda lag. För den fjärde blir det
början till ett nytt liv, ty så livsfientlig, som denna
pessimistiska uppfattning kan tyckas, bär den i sig fröet
till varje idealistisk och religiös åskådning. Det är
just ur den jord, vilken fuktats med tårar och blod,
som idealismens blåa blomma skjuter upp. Ju
naknare och kyligare verkligheten ter sig, desto ivrigare
skyndar människan att bygga sig en ny och skönare
värld. I de gamla sagorna om Buddha berättas, att
hans fader, konungen, lät uppfostra honom innestängd
i ett torn, omgivet av paradisiskt härliga
trädgårdar, för att han aldrig skulle lära känna världens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
