Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anna Lenah Elgström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dansade bruden ut på golvet. Blodrött stod det
dystra skenet likt en olycksvarsel kring hennes
smala, vita gestalt och hovfolket mumlade och viskade
av förvåning, så sällsamt bräcklig föreföll hon dem,
så skör och fjunlätt, att hon tycktes darra mellan
verklighet och dröm som en fjäril mellan två
korsade vinddrag. I det stigande sorlet lyfte hon sina
blåådrade, små ögonlock och såg sig omkring med
ögon, vilka, klara och glimmande gråa följde allt
liksom bländade av ljuset från främmande stjärnor
. . . Med armarna sträckta över styvkjortelns
höftpuffar böjde hon sig vidjelikt vajande mot
Joyeuse. Men hennes stora vidöppna ögon
miste aldrig sin drömblinda blick. Det tycktes som
var hon ännu försjunken i betraktande av för alla
andra förborgade men sällsamt ljuva ting — vilka
dock icke hade något med detta liv att skaffa.»
Den sista av dessa noveller (»Då liljorna
blomma») närmar sig mest till den historiska
berättelsens stil. Den är utmärkt komponerad, stor i
uppfattningen och säker i utförandet Det gäller icke
minst om Pico della Mirandolas sista möte med
Sa-vonarola. Vackrast har kanske dock författarinnan
tecknat gestalten av m:lle Quintin de Kercadiou,
»lille Louis», som så ung och stolt möter döden på
schavotten under Terreurens dagar i Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
