Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hans Larsson som diktare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu är det färdigt, kommer du ej, det somras där
hemma!
Bort for tåget, från stad till stad — jag stod där
allena,
lyddes till luftiga ekot och hörde det dö bakom
skogen.
Daggfrisk låg där en äng vid brynet, stigen jag
följde.
Ån låg morgonskuggan i ro och redde sig makligt
lämna sin bädd och begynna återfärden för dagen.
Säg, har du känt som jag kände det då, hur vart
väsen i skogen
var mig i väntan till mötes och trängdes intill mig;
och gav mig
följe, och gav mig ny eldar och rätt till vrår och
till gömslen.
Gärna glider hans tanke tillbaka till forna tider
och värmer sig vid ett eller annat barndomsminne.
Det vilar stundom nästan något antikt och bukoliskt
över dessa små elegier till slätten och förfäderna.
Icke sällan erinras man i dessa dikter om
sceneriet och känslolivet i Hemmabyarna. Det är fallet
i dikten Gott det är för de gdmle:
Gott det är för de gamle att med sina tankar allena
gå mellan gravarna kring vid kyrkans åldrade murar.
Många minnas de då som har lagt sin hand uti
deras...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
