Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Pariserpojke i kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN PARISERPOJKE I KRIOET 275
— ■■ ■— ,––––––––––––––––––––––––-
uppfattat som en äkta pedant, men slutligen
karakteriserar som en hjälte; eller den scen, då bomben
slår ned och dödar den lille kocken, där han står
religiöst upptagen av att laga sin soppa för att den
skall bliva kraftig och välsmakande för de
uthungrade: han är plötsligen försvunnen, endast grytan
finnes kvar.
Dock, allt detta är endast bakgrund.
Huvudpersonen är Gaspard. Till yrket är han en
snigelhandlare från »rue dlaGaité», men under denna
anspråkslösa yta döljer sig en långt större värdighet: han är
parisare. Ännu mera: han är parisergaminen i
kriget, le vred potta. Och han är överallt hemma hos
sig, ogenerad pratmakare som invid sin egen trottoar.
Med sin svada, sin vakna blick, sin gåpåighet
behärskar han hela omgivningen, styr och ställer för
alla och beter sig någorlunda som han behagar. Han
gör sitt inträde på scenen med ett stort gräl med
stationsinspektoren, som fäller några mindre blida
anmärkningar, när Gasparl stiger av tåget, sjungande
en slagdänga: il est cocu, le chef de gare — och med
samma sång stiger han åter på tåget. Ute på
linjen bemäktigar han sig ett litet ölfat, som står i en
undangömd vrå, bortglömt på en perrong, och
vederkvicker därmed kamraterna. Han är i hög grad
frondör, vill veta vad man gör med honom, och när
han finner något på tok, går det strax ut över de
deputerade och presidenten. Men han är också i hög
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
