Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En Pariserpojke i kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grad lättledd, om man endast förstår att taga honom.
Han är fåfäng som en påfågel, brinner av begär att
utmärka sig och känner sig smickrad, när kaptenen
låter honom utdela munderingarna eller koka kaffe åt
sig. Ingenting händer honom, utan att han beledsagar
det skedda med en kvickhet, en ordlek eller en
slagdänga. Ju tokigare det går till, ju mera uttröttad han
känner sig, ju hemskare allt ter sig, desto mera
uppsluppen och oberörd förefaller Gaspard. Det är med
honom som med den franska revolutionens hjältar,
vilka på schavotten togo avsked från livet med en
kvickhet. Dessa kvickheter äro icke alltid så
märkvärdiga — och svåra att anföra, ty de utgöra ett med
situationen — men den naturliga munterheten, den
gnistrande ironien, allt detta, som parisaren döpt la
blague, saknas aldrig. Gaspard är icke så litet
vulgär — författaren döljer icke hans lyten — men han
har hjärtat på rätta stället, är som en fader för hela
kompaniet, pigg, intelligent, älskvärd, om man ej
motsäger honom. Med andra ord, Gaspard är en
förträfflig typ för parisergaminen i krig, tagen på komet.
Gaspards första fälttåg varar icke många dagar.
Under fransmännens återtåg träffas han i bakdelen av
en granatskärva. Han har sinnesnärvaro nog att
med smärta markera sin ledsnad över att hava blivit
träffad på ett så föga heroiskt ställe. Trots att han
är sårad, bär han sin kamrat Burette till ambulansen,
och först sedan han nästan tvingat läkarna att taga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
