Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Patrick Macgill. Den röda horizonten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den ene av dem har ett stort gapande sår ovan
knäet. »Ni är lycklig ni, kamrat», säger en värvad
soldat, som står på trottoarkanten. »Jag skulle vilja
ge fem pund för ett sådant sår.» Han menar, att den
sårade får komma till England, och denna visshet
sprider också ett sken av lycka över den
lemlästa-des anlete. På tillfrågan, hur länge soldaten varit
ute, svarar han: »Endast omkring nio månader. Sju
soldater äro kvar av det gamla regementet, och det
gör, att jag önskar, att den här förbannade affären
snart voro slut.» — »Ni tycker således icke om
kriget.» — »Tycka om», blir svaret. »Vem tycker om
det? Endast de som äro många mil borta från
stanken, kylan, hettan och allt annat, som har med
kriget att göra.»
Soldaterna marschera vidare liksom drivna fram
av en okänd kraft mot ett oundvikligt mål. Det
vilar något högtidligt och ödesdigert över det sätt, varpå
allt rör sig automatiskt fram mot detta okända. Allas
fötter taga i samma nu steget framåt i takt tu,
svärdsfästena vaja fram och tillbaka i takt tu, till och med
sjukbärarnas bårar svänga i takt tu. Det är som om
en mystisk makt, ett oundvikligt öde drevo alla
framåt mot eldlinjen, mot döden.
De unga soldaterna hava nått fram till sitt mål
för dagen. De skola utvidga en av
kommunikationsvägarna. De hava icke väl kommit in i tranchéerna,,
förrän de bliva vittne till det första dödsskottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
