Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pariserstämingar under kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nu, medan Paris ligger i mörker, bör ni gå och se
på Notre Dame i månsken. Ni kommer att se den,
som ni aldrig sett den iörr och som ni aldrig åter
får se den.» Förtjust utbrister Maurice för sig själv:
»Kära stad, där de förbigående hava sådana
sysselsättningar!» Han möter parisiskor, och dessa
underbara väsen, i hållning och klädsel som kvinnor ingen
annorstädes, fylla honom med ödmjuk beundran, som
om han vore en upptäcktsresande från Afrika den
där efter åratal bland negresser för första gången åter
ser en vit kvinna. Han går in på en restaurang vid
Madelaine, och man serverar honom hastigt utsökta
rätter. Och vilken behaglig ton av jämlikhet härskar
icke mellan de besökande! Där borta sitter en ung
och elegant överste. Maurice hälsar honom
militä-riskt och får en artig hälsning tillbaka, i vilken läses
en diskret vördnad för numret på hans regemente
och hans simpla yllegaloner. »Jag skulle kunna
bedja honom om eld på min cigarr.»
Efter någon tvekan gör han ett besök hos en av
sina mondäna dambekantskaper. Han finner henne
som vanligt i en elegant våning, klädd med utsökt
smak, men hon ser blek ut, och hon förklarar, att
hon lider av blodbrist. Det är krigets skull. Vanorna
äro förändrade, man har tagit från henne hennes
vagn. Han frågar henne, huru livet förflyter i Paris,
och hon svarar som den lilla docka hon är. Hon
tyckes ej ha en aning om krigets allvar, dröjer en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
