- Project Runeberg -  Profandramat i Frankrike /
3

(1897) [MARC] Author: Johan Mortensen - Tema: France
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

matiska bilderna ej ville offra dem. Samma förfarande
bibehöll man äfven, då man hemtade sitt ämne från en
helgonhistoria eller en chanson de geste, endast att man
då ej längre så noga bemödade sig om att följa textens
ordalydelse, som då man formade ett liturgiskt och
bibel-troget drama. Så bestod hela medeltidsdramaturgens
arbete i sjelfva verket i att omsätta den föreliggande
berättelsen i dialogform samt fördela den episka berättelsen
mellan olika personer. Att dramatisera hette derför,
karakteristiskt nog, på medeltidsspråket mettre par
personnages och Mis par personnages är ett mycket vanligt uttryck
efter styckets egentliga titel.

Detta gör, att medeltidsdramat fullständigt saknar de
egenskaper, som både antiken och den moderna tiden anse
(ör oupplösligt förenade med föreställningen om ett drama.
Långt ifrån att t. ex. som oftast det grekiska endast bestå
af katastrof, börjar det med hjel tens födelse och följer
honom genom alla åldrar ända till grafven. Med samma
utförlighet behandlar det en obetydlig biscen och sjelfva
hnfvudhandlingen eller, rättare sagt, hufvudhandlingame,
ty i motsats t. ex. mot det klassiskt franska löpa ofta
flere handlingar jemnsides med hvarandra. Öfverallt episk
bredd, ingenstädes dramatiskt tillspetsad situation!
Författaren griper ej ut ur berättelsen dess mest handlingsrika
moment och låter det öfriga ligga; allt skall med. Han afhugger
aldrig djerft handlingen för att låta den i nästa ögonblick
böija på ett annat rum eller på en annan punkt i tiden, utan
kedjar den ena scenen vid den andra vanligen genom
budbärarens person, och styckets inre enhet är så obetydlig,
att man gerna kunnat fortsätta denna procedur huru länge
som helst.

Äfven dialogen bär alltid vittne om sitt ursprung;
en verklig dramatisk dialog, ett replikskifte i modern
mening är i medeltidsdramat en sällsynthet; vanligen
består dialogen endast deri, att två personer ömsevis berätta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Feb 4 02:51:27 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjmprofan/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free